resa från Rostock till Westervik, der j skulle intaga last af bräder, ankom jag, lördagsmorgo nen kl. 8 den 21 astlidne Oktober, utanför Idö lotsstation samt hissade lotsflagg, som gauska väl kunde synas vid 1iö lotsplats. Vinden var på morgonen sydvest. ÖOaktadt jag styrde rätt 1 farvattnet och var. kommen innantör yttersta grunden, syntes likväl ingen lotsbåt till, i följd varaf Jag, af farhåga för det okända farvattnet och för att icke riskera lif, gods och fartyg, åter mäste vända och söka öppna sjön. Sedermera på eftermiddagen, då vinden något bedarrat, styrde jag årer till inloppet utanför Idö och hissade lotsflagg kl. !v2. 4, hvilken tagg bemärktes så väl vid Idö, som äfven vid det en mil tran Westervik belägna Spårö, der tullbevakningen har sin station. Kommen innanför grunden kl. 25 e. m., utan att någon lots förmärktes, läg jag back omkring en tummas tid, för, att invänta lotsen, men — äfven. nu var detta förgälves, Jag tvingades derföre att åter söka oppna sjön, för att icke drifva på grund och skär. Sedan vinden vid m.dnattstiden emellan lördagen och söndagen betydhgt aftagit och lugnat sig, styrde je för tredje gången Kurs till inloppet utanför dö och lyckades slutligen på söndagsförmidda fen dock icke förrän kl. !2 10, erhålla en Idöjots ombord, hvilken infann sig uti en särdeles liten båt, biträdd af en minderårig gosse, samt ändrligen lotsade mitt fartyg in till Westervik, dit det anlände kl. emellan 3 och 4: söndägseftermiddagen. E Vädret under lördagen var visserligen temligen hårdt, men dock icke svårare, än att en någorlunda lämplig lotsbät ganska väl bort kunna gå ut till mitt fartyg, hvilket bäst bevisas deraf, att lotsar samma dag vid middagstiden utgingo trån Strupö närbelägna. lotsstation för att biträda fartyg, hvilka naturligtvis just vid tillfälle at hardt väder äro i mesta bebhot af en skicklig lots. Sedan lotsen från Idö, sasom 1 ofvan Haft äran nämna, på söndagsförmiddagen kommit ombord på briggen, tillsporde jag honom naturligtvis, hvarföre ban ick på lördagsmorgonen, då h.n medgaf sig hafva sett min lotsflagga, utkommit till fartyget för att lotsa detsamma, hvarpå lotsen genmälte, det han då ansett vä dret vara för hårdt; och på min fräga, hvårför han icke åtminstone på lördagseftermiddagen, sed.n vinden bedarrat, hörsammat kallelsen af lotsflaggan, den han jemväl medgaf sig ha vid denna tid observerat, lemnade lotsen ull svar, att nan då tyckte det vara forsent. I anledning af dessa lotsens ingenting mindre än nöjaktiga svar, hotade jag att hos vederbörande förmän inrapportera och till laga näpst anmäla hans försumiighet, hvarpå han, småleende och med sjelfbelåten min, svarade, såsom orden föllo sig: Vi ha, allt någon som hjelper oss. Efter min hitkomst är mig berättadt: dels att vid Idö lotsstation skall finnas en större, af kronan ganska dyrt bekostad lotsbåt, hvilken liger uj pdragen på land att förruttna, i stället att egagnas tör sivt ändamål: des att ständiga klagomål under fle:a år förekommit öfver Ilölotsarnes försumlighet och liknöjdhet vid utöfvandet af deras högst maktpåliggande tjenst; dels att en af dessa Åltsar för närvarande står under tilltal inför härvarande rädhusrätt för tjenstefelj det:han ganska säkert kommer att med höga böter få försvna, och dels att hufvudsakliga orsaken, hvarför k:agomålen icke beifras, hvarför ovrdningarne alltjemt fortgå, är att söka uti godheten och undseendet hos härvarande lotsfördelningschef, hvilken, sjelf en äräns man, nitisk och ourtröttlig i utöfvandet af sim tjenst. icke gerna vill iatta eller tro, att någon af hans underordnade kan ega dessa egenskaper i min. dre grad än han sjeif samt, i löljd deraf, anser hvarje klagomål emot lotsarne snart sagdt såsom persontig förolämpning mot honom sje grof förnärmelse mot den inrättning han har äran tillhöra. (Insändt.) Om delning af Wermlands län. Inom Wermlands län har tid efter annan varit j mycket taladt om nödvändigheten af länets delning i två särskilda län, ett på hvardera sidan om Klara ett. Något allvarligare ifrågasättande af sådan delning har dock icke skett af konsiderationsskäl och emedan man hittills i Carlstad hatt embet Jvkaler för konungens befallningshafvande samt föga troligt varit, att statsmakterna velat öfvergifva dem och i stället med betydliga kostnader på andra platser anskaäffa etablissementer åt två landshöfdingeembeten med thy åttötjande dubbla aflöningar. Nu är förhällandet likväl i förra hänseendet helt annorlunda, sedan. genom den i Carlstad timade brandskada kronans hus derstädes törsvunnit och, innan beslut fattas om uppsättandet i Carlstad af nya så-. dana, bör frågan om länets delning allvarligen behardias. Wermlands län är i afseende på folkmängden och arealen det tredje och i afseende på uppskattningen det andra af länen i riket och det säger sig sjelit, att i en så vidsträckt ort, der mangoch storartad industri är hufvudsakligdste näringsfäng, kan en landshöfding icke medhinna åt Jänets angelägenheter egna ertorderlig tid och uppmärksamhet. De underrättelser, som kunna inhemtas under beväringsmönstringar, torde icke vara mycket att bygga på, cch erfarenheten har under en följd af år visat, att konungens befall ningshafvande har måst mer sysselsätta sig med de vid kansli och kontor strykande göromål än med länets allmänna angelägenheter. Utan att orda vidare härom vill ins. framställa det förslag till länets delning, som med afseende å lokala förhållanden synes för landsk :petför: månligast. Folkmängden är npptagen enligt officiella uppgifter den 31 Dec. 1860. Östra Wermlands län, med säte i Filipstad, omfattande Wisnums 9805. Olme. 6 668: Wäse. . 8889. Fernebo. 18365 Nyeds... 6353. Carlstads 6453. Kihls. 16 175. Elidal . 15283: Etdals 9736. Fryksdals 15727. gd 113474. Vestra Wermlands län, med säte i Arvika, omfattande Fryksdals Nedr 25 322. Jö8se.,..... 32 869. Nordmarks . 23635, Näs. ..onon . 14814 Gillbergs och 18360. Grums härader. 9763. Summa folkmängd 124 763. Med en blick på kastan skall hvar och en finna, att genom en sådan indelning af länen i Wermland residensstäderna få så centrala lägen som möjligt och hvartdera länet blefve derigenom både till areal, folkmängd och uppskattningsvärde fullt jemförligt med flertalet atrikets öfriga län. Sa önskvärd en sådan delning än vore, så är det föga troligt att någon riksdagsfullmäktig derom väcker motion. Man måste ock dertill haiva mer mod än som belöper på flertalet af dem, till hvilken förmodan man föranledes af den hät khet och ovilja, hvarmed ifrarne för jernvägens dragande genom. Carlstad när och fjerran förfölja en. hvar, som i det fallet är af motsatt meving. Ännu mycket bittrare skulle säkerligen uppträdandet trån Carlstad blifva mot dem, som våga ifrågasätta lardshöfdingeresidensets flyttande från nämnde Nytian och behoivet at länets, delning to af lätt begripliga skäl vara alldeles fö för ter ceringen och det återstar väl såle n att, då k. propusition inkommer till rikets tikndoe ar moln för 1 vftrandst nf naktiika