Aftonbladet – 17 januari 1866, sida 3

-) Detta förhåller sig alldeles riktigt; och I det har åtminstone till en del sin naturliga orsak deri, att vi en gång för alla hafva på: n lagt våra referenter af småtcatrarnes fram I ställningar att behandla dessa mycket skon: samt, d rföre att de icke kunna tåla vid nå.gon allvarligare kritik. En sådan skulle h licke heller ha framkommit från vår egen elhand, om icke hr Knoblauch genom att an; i ställa tryckfrihetsåtal mot Dagbladet, hade försökt tvinga pressen att vara annu mila dare mot smäteatrarne, än den hittills va-Jrit, och derigenom föranledt oss att inlägga protest, och om icke derefter br Lange gjort gemensam sak med hr Knoblauch och slutligen dennes sakförare, prokurator Winther icke genom sin utförliga inlaga för hr Knoblauch, insänd till Fedrelandet, hade rentaf nödgat oss att inlåta oss på detta styckes innehåll. Hr Lange är för -öfrigt alldeles oberättigad att åberopa sina 30.000 åskådare såsom viutnen och hemvulsmän för ?den -Isköna Helenas? dygd och goda seder, ty Iden öfvervägande delen af dessa ha mnaturI ligtvis sett stycket blott och bari at nyfikenbet; många ha allsicke förstått det, och huru många af dem, som förstått det, verkligen ha roat sig och icke förargat sig, kan icke lupplysas. Kan hr Lange bland dessa 30,000 utplocka blott en enda man med någon insigt i sådana saker och ett litterört namn att våga, som under detta namn vill göra sig till ?den sköna Helenas? riddare, så skola vi vara redobogna att diskutera det estetiska och moraliska värdet med honom. Hr Lange har icke något sådant namn och är icke i stånd att föra någon såd n diskussion; derföre får han ursäkta, att vi anse hvarje vidare oråvexling med honom om denna sak såsom öfverflödig.? ELO. Ebbe Vi kunna icke underlåta att för egen del foga några ord till denna kortfattade berättelse om de känslor : och betraktelser, som ?Den sköna Helenas? uppförande på en swåteater i Köpenbamn synes ha gjort hos den bildade allmänheten i nämnde stad, hvilken som bekant icke gjort sig känd för pruderi, utan der -tusten att ?more sig? är utomordentligt stark. Våra referenter ha icke på sitt samvete att ha egnat nigotsynnerligt beröm åt ?Den sköna Helena?, Då deta stycke sistlidne vår uppsattes på Södra teatern, uttalsdes i Aftonbladet den åsigten, att det något vågade skämt som stycket innehåller der återgafs på ett sådant sätt, i öfverensstämmelse med styckets parodiska anda och skaplynne, att sedligheten deraf icke egentligen kunde taga någon anstöt, samt att den lätta och lekande musiken innvebåller icke få reminiscenser från Orpheus?.Vid styckets upptagande å Kongl, teatern anmärktes att bearbetninngen derstädes. var i någral. fall litet mera polerad-och att sjeliva ?mise en scene? naturligtvis var ståtligare än på förstadsteatern, men att den betraktelsen dock måste tränga sig på åskådaren att ätskilligt som för resten kunde vara ganska : muntert, icke här var på sin plats, och att utan tvifvel omdömet hos ganska många blef, att det Hela icke fanns vara rätt hem-. mma i den storartade apparat, hvari det blif-! vit utrustadt. De allvarliga tidsomständigheterna och de vigtiga saker, som på sednaste tiden tagitl. pressens uppmärksamhet i-anspråk, ha hin-. drat oss att egna. ens den flygtigaste tanke ; åt Offenbachs sköna Helena. Först för några dagar sedan kommo vi af en tillfäl. : lighet att få se detta stycke på kongl. Dramatiska teatern, d. v. es. en del deraf, ty det var oss rentaf omöjligt att uthärda ; till representationens slut. Vi ha aldrig å nämnde scen skådat någonting som på oss ; gjort ett så pinsamt och vedervärdigt inryck. Och detta kommer sig till en del i; st af det, som kanske en och annan anser för en förtjenst, att man genom det sätt, ; hvarpå stycket är uppsatt och gifves, här förvandlat detsamma till en anspråksfullt framträdande opera-comique. På den scen, !? för hvilken dylika Offenbachska stycken äro semmanskrifna; gifvas de helt -legert såsom ett blott och bart tokroligt nojs?, snart sagdt såsom ett improviseradt karnevals upptåg; äfven det musikaliska elementet benandlas helt flyktigt, sångpartierna gifvas kuplettmessigt, till en stor del nästan parlando; hvarje skymt af anspråk på dramatiek eanning och betydelse är derigenom aflägsnad. Detsamma var i viss mån förhållandet å Södra teatern. På vår kungliga scen deremot har man gett dessa figurer och hela den lösligt-fantastiska bilden mera relief; den fromträder med mera allvar och grundlighet i de minsta detaljer; det dramatiska innehållet blir mera betonadt, och derigenom uppstår ett helt, som blir lika vedervärdigt ur sedlighetens som ur den estetiska smakens synpunkt. En jemförelse; hemtad från ett annat konstområde, torde lättast och i största korthet kunna göra klart hvad vi mena. En karrikatyr, helt legert utförd i blyerts eller svartkrita, kan man se utan leda, äfven om den skulle vara grufligt öfverdrifven, innehålla mycket vågade situationer och för tokrolighetens skull alldeles ge hvarje skymt af rimlighet och naturlighet på båten; men om en målare tager en sådan. karrikatyr och med anlitande af alla palettens resurser och den konstnärliga teknikens till buds stående hjelpmedel, utarbetar densamma till en målning, så blir denna icke öfvervägande rolig, utan i främsta rummet ful och gemen. Sådant har resultatet blifvit med vår Kongl. teaters sköna Helena?. Den prägel af grundlig och allvarligt menad liderlighet, som stycket får både genom det eljest i tekniskt hänseende förtjenstfulla sätt, hvarpå a titelrollen och flera andra partier utföras, genom denne mellan det miserabla och det tragiska sväfvande Menelaus, genom denna kör, som står der med det vanliga operamässiga kör-lugnet, tills den plötsligen liksom genom ett trollslag börjar hoppa, strutta och grimacera o. 8. v., gör hela representationen till en fortgående kränkning i stor skala af smaken och skönhetssinnet. En teater, som har understöd af det allmänna, för att befrämja utvecklin oven af konstsinnet. kan måhända icke alltid NS et tan TD tr frn Et OA rt en Ner ER rdr ek en mn HÅ kk SR et PA ANT gt rn nt JR nn