Rättegångsoch Polissaker. Eldsvådan vid Sibyllegatan. Hustru Anna Schiitze häktad såsom den der anstiftat densamma. Uti gårdagens nummer af tidningen omnämndes i korthet att ett längre förhör, afbrutet vid 4-tiden på e. m. och som åter skulle börja kl. 6 på afton, hölls i går rörande denna natten till sistllidne lördag timade brand, samt att emot! frånskilda hustru Anna Schtitze, hvilken bott i öfra våningen af det utaf elden skadade huset, l. förekommit ganska besvärande omständigheter. Förhöret på aftonen, som begynte straxt efter 6 samt fortgick till klockan slagit 9, och hvarvid likasom före afbrottet, en mängd personer hördes, slutades dermed att hustru Schutze förklarades skyldig att i träda häkte, såsom den der skall, i hopp om egen fördel, anlagt branden. Under förhöret upplystes det att hustru Schutze vid tillfället ensam bebott öfra våningen af nämnda byggnad, bestående af ett inre rum med ett enda fönster åt gatan samt derutanför ett annat mindre eller kyffe, hvartill dagern inkom genom glasrutor på såväl dörren från förstugan som dörren till det inre rummet. Öfver våningen var en låg vind, den ingen annan än hustru Schttze begagnade. Under henne, uti ett rum med kök, bodde en annan hyresgäst, förre arrendatorn Ericsson med hustru och barn, och i en byggning på andra sidan porten egaren till egendomen, förre korporalen Kock med familj. I Oktober 1864 hade hustru Schtitze, som bott i huset en gång förut, dit åter inflyttat, samt alltjemt haft gesäller och lärpojkar, alltid fyra stycken i sender, inneboende ös sig, men med hvilken inhysning hon helt plötsligt upphört med detta års början, att hon således, som sagdt är, var alldeles ensam i lägenheten då branden inträffade. Vid samma tid, eller Okt. 1864 hade hon låtit uti Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom brandförsäkra sina tilihörigheter till ett sammanräknadt belopp af 3000 rdr, ehuru hon, efter hvad nu vid polisförhöret blef utredt, såväl genom andra personer som ock genom hennes egen dotter, boende på annat ställe, icke egde för mera än 3 å 400 rdr: hustru Schttze sjelf, hvilken vid uppräknandet af hvad hon vid branden förlorat sade sig ha haft mera än hon verkligen haft och som naturligtvis orimligt högt uppskattade sina saker, deribland förnämligast voro fyra skilderier af den här i Stockholm kända artisten Sjöstrand, af hvilka ett skulle föreställa henne som ung. fick dock ej ihop summan till 1000 rdr ens. Så uppgaf hon sig ha egt. förutom. åtskilliga dyrbara kappor och schalar, flera bättre klädningar, hvaribland tvenne af siden, ehuru dottern intygade att moderns garderob varit ganska tarflig. Äfvenledes påstod sig hustru Schlitze ha haft wå bolstrar och en mängd kuddar, alla stoppade med dun; men personer, som varit med och gräft i lemningarne efter branden, vitsordade att der ej funnits annat än stycken af renhårsoch halmmadrasser. De värdefullaste sakerna såsom ett fjäderbolster och en toilettspegel, hade hon belånat å assistansen, och dessutom kort före jul låtit bortbära kopparkärl och dylikt. En af de förut hos henne inneboende karlarne berättade att hennes klädgkonter varit den 3 Januari: alldeles tomt, och en annan person, som några. dagar före branden varit uppe i hennes rum, ville minnas att till och med de fyra omnämnda taflorna icke synts till, hvadan hon således äfven undanskaffat dessa sin klenoder. Angående sitt görande och låtande före och vid eldens utbrott uppgaf hustru Schitze att hon hemkommit kl. 4 på e. m., men icke lagt sig förrän 11 på natten; att hon vaknat af sprakandet från elden, som börjat på vinden; samt att hon, seende sig icke kunna komma ut genom förstugan, emedan lågorna redan rasade der och i trappan, sppnade fönstret, kröp med kläderna på armen ut derigenom och hoppade ned på gatan, hvarest hon sedermera klädde på sig. Detta allt är dock osannolikt och till och med orimligt; ty först och främst har endast vinden samt taket till den af henne bebodda lägenheten afbrunnit, hvadan således trappan ännu är oskadad och förstugan endast något kolad i de öfre stockarne, och för det andra var fönstret så litet att hon svårligen kunnat, allraminst med ett klädbylte i fånget, komma ut genom detsamma, hvarjemte det var så högt från marken, 12 å 16 fot, att hon säkerligen skulle skadat sig betydligt om hon hoppat 5 trån en sådan höjd. Dertill kommer att den per: son, som först anlände till brandstället, fann henne fullt klädd stående bakom sig på gatan, då han, sedan han passerat förbi hennes fönster, efter högst ett par minuters förlopp åter vände om; han hade straxt derpå fått se alla de öfriga i huset boende personerna utkomma i blotta lin nena. Arrendatorn Eriesson påstod hustru Schtitze sig haidetsamma bemärkt också fullklädd, ehuru ännu en annan person intygade att denne varit i bara skjortan och att han af honom fått låna en ytterrock att till en början skyla sig med. Hustru Schltze hade sedermera icke varit synlig vid branden, utan efter hvad hon sjelf uppgilvit, genast gått till en bekant, boende i huset nir 55 vid samma gata, och lagt sig. På morgonen begaf hon sig till dottern, utan att för henne säga hvad som händt, blott klagande sig sfver att vara så olycklig. Då dottern sedermera på dagen fått veta att det brunnit hos modren ich hört det genast utkomna ryktet att denna sjelf tändt på, hade hustru Schätze gått till anfra bekanta, hvarest hon höll sig undan till i går morse, då hon genom ett: bref till poliskommissarien Backlund röjde sig. Nämnda bref, tydligen skrifvet för att söka afleda misstankarne från henne sjelf, innehöll, bland en hop annan gallimatias om trolleri och dylikt, de gemenaste antydningar att hennes värdfolk skulle anlagt elden. Hustru Schtitze, som under första delen af förhöret visade sig mycket svag att hon fick tilllåtelse att sitta, men sedermera, då hon såg sin illgerning röjd, erhöll ett förtviflans mod att hon icke tycktes känna till ens den ringaste mattighet, är 55 år gammal och stor till växten. Hon har förut i rättegångsannalerna gjort sig bekant, i det hon för affall från lutherska läran varmed i det för några år tillbaka så ryktbara katolikmålet. Efter hemkomsten från sin landsförvisning har hon lefvat skild från sin man, hvilken dock betalt hyran för henne, liksom dottern gifvit henne kläder. Det understöd hon i öfrigt haft, Itill det mesta af sina nya trosförvandter, jemte hvad hon förtjent på sin uthyrning, har hon, ytterligt lättsinnig, offrat på unga karlar, företrädesvis lifgardister. Hon har derigenom råkat i ett sådant armod, att hon nu sednast till och med måst låna på sina assistanssedlar. Folket, hos hvilket hon,öfver söndagen höll sig undan, var makarne Åderman eller Offerman, ocks de, inblandade i nyssnämnda bekanta rättegångsmål. Polisransakningen med hustru Schitze slutade, som sagdt, ej förr än klockan öfver 9i går afton, och skall återupptagas om onsdag, Telegrafunderrättelser. HAMBURG den 16 Jan. Berlin den 15 Jan. Grefve v. Bismasakb ann ata tnantalat Dardtavindane