il de, men icke dervid förmår upptänka något vär -Idigare än upprättandet af en högre bildningsanstalt, ett universitet i hufvudstaden, och i det ögonblick betydliga medel för detta ändamål ins samlas, förklarar ekonomiutskottet, att det icke ens lönar mödan egna denna fråga någon undersökning! Har detta skett för att rättfärdiga rikets ständers nyss fattade beslut, att en repreIsentation, hvars sammansättning kan medgifva dylika betänkandens tillkomst. bör lemna rum för en annan, eller har man till äfventyrs velat göra rättvisa åt den nya riksdagsordningens ins nehåll, hvaruti ekonomiutskottet finnes från de blifvande ordinarie utskotten uteslutet? Talaren I viste det icke, men han befarade att mången af .Idem, som vid föregående riksdagar tillhört ekoig nomiutskottet, skola med ledsnad se, om man nu på dess halföppnade graf komme att rista de orden: Här hvilar ett rikets ständers utkott, som anno 1865 ansåg frågan om ett universitete upprättande i rikets hufvudstad icke förtjent af att undersökas. : Det borde dock icke kunna af någon förnekas, att en fråga, som, trots allt det motstånd densamma uti fördomar, lokalintressen och nationens välbekanta tröghetsdrift hade att bekämpa, likväl under 5 etter hvarandra följande riksmöten af olika motionärer blifvit framställd till ri kets ständers behjertande, och hvilken efter hvarje nederlag med oförminskad styrka åter rest sig upp, att denna fråga, måste innefatta en stor och obetvinglig sanning. Hvaruti ligger då hemligheten af universitetsfrågans lifskratt? Den ligger helt enkelt deruti, att den är egnad att afhjelpa ett sannt och stort, nationelt behof, det nemligen att svenska nationen må få behörigen utbilda och tillgodogöra sig sina bästa in tellektuella krafter samt att dess andliga utveck ling må bringas i harmoni med dess materiella. Det kunde emellertid icke nu vara talarens afsigt att söka närmare utveckla detta behof, då frågan om en komites nedsättande redan, för I denna riksdag, genom tre stånds beslut fallit. Han ville endast med några ord visa beskaffenheten af de skäl utskottet anfört, för att sedermera underställa ståndets bepröfvande, huruvida desemma kunde godkännas. Utskottet förmenar i första rummet, att de studerandes antal vid universiteterna icke mycket ökats, hvarföre ett tredje universitet icke kan erfordras. Härvid kunde med skäl anmärkas, att, ehuru nämnde antal i sednare åren, af öfvergående orsaker, minskats, förhållandet skulle visat sig annorlunda, om utskottet sträckt sina forskningat nåot längre tillbaka. Men att fästa sig vid anta. t är påtagligen att se saken allt för ytligt; ty hufvudfrågan är, om den undervisning och utbildning af deras andliga förmögenheter, som våra studerande vid småstadsuniversiteterna erhålla, är och kan vara så tillfredsställande, som man måste önska, samt huruvida dessa högskolor på sina nuvarande orter kunna bereda nationen det gagn, som hon äf ett universitet i hufvudstaden kunde påräkna På denna fråga hade utskottet blifvit stånden svaret skyldigt. Utskottets andra skäl: kostnaden kunde naturligtvis icke utelemnas; ty detta vore egnadt att skrämma dem, som icke bry sig med att undersöka hvad en sådan anläggning vore värd. Men då utskottet tillägger, att det minst vore rådligt att bifalla motionen på en tid, då landet är sysselsatt med så dyrbara företag, som för närvarande äro å bane, så hade utskottet ej allenast förgätit, att efter allt hvad man hittills kan antaga, statsbudgeten icke på flera år varit så för skönad från mångärtade och stora jernvägsoch andra byggnadsföretag, som den nu förestående torde blifva, utan äfven glömt att motionären icke begärt mågst kostnadsbelopp, utan endast ärendets undersökning. Ännu ett skäl, som utskottet anfört, ville telaren vidröra; och detta vore, att det icke syntes, i händelse ett nytt universitet skulle bildas, vara skäl att dertill välja Stockholm, utan kunde man lika gerna dertill taga någon annan plats, utskottet sade ej hvilken. Detta yttrande syntes minkvärdigt icke blott derföre att det visade, huru föga utskottet gjort sig reda för en hufvudstads betydelse och nyttan af ett universitet derstädes, utan äfven emedan utskottet uttalat en ålldeles motsatt åsigt mot den, som förra riksdagens ekonomiutskott bekände. Det hette nemligen då betänkandet n:r 111): Utskottet anser att tillvaron af ett universitet i rikets hufvudstad ur flera synpunkter kunde vara önskvärd, och att, derest fråga uppstod om inrättande af ott nyttuniversitet, någon annan plats för detsammä än hufvudstaden icke borde i frägakomma, Samma åsigt uttalade 1860 års ekonomiutskott. Således då yrkande framställdes om ett universitets hitflyttning, då hette det, att, om man endast yrkat anläggning af en ny högskola, hade hufvudstaden varit tjenligaste platsen derför: men nu, då man tagit utskottet på orden och begärt ett nytt universitet, då vore icke Stockholm längre tjenlig plats; då borde denna sökas på vestra kusten, kanske i Kongsbacka eller Uddevalla. Talaren ville icke söka utveckla den omätliga skilnad, som förefinnes emellan den inflytelse på en nations bildning och allmänna anda ett universitet, förlagdt 1 en hufvudstad och i en landsortsstad, vore den äfven af Göteborgs storlek, kan utöfva; han trodde sig redan ha tillräckligt ådagalagt ohållbarheten afutskottets argumenter; och han förklarade sig öfvertygad att bondeståndet, som redan vid förra riksagen, för sin del beslöt nedsättandet af en komitå för universitetsfrågans jandersökningy skulle förena sig i det yrkande talaren nu ville framställa, att, med ogillande af utskottets betänkande, hr Isbergs reservation mätte bifallas. Hr Hjertström yrkade äfven afslag på utskottets hemställan. Hade vid 1859 års riksdag väckt motion i samma syfte samt hoppas och tror att frågan ej kan falla. Den lägre bildningen kan inhemtas hvar som helst, men för den högre är äfven platsen at vigt. Utskottet har sagt att Upsala genom en snart fullbordad jernväg blifvit satt i så nära förbindelse med Stockholm, att den förra staden nästan kan blifva att betrakta såsom en förstad till den sednare, men dylika resor draga både tid och penningar, hvilka båda den studerande ungdomen bör bespara. Yrkade bifall till hr Isbergs reservation, som han begärde uppläst, hvilket ock skedde. Hr Isberg beklagade utgången inom de tre öfriga stånden, helst då frågan här blott var om undersökning. För tillfället var frågan visserlis gen fallen, men borgareståndets hållning kommer för dess framtida återupptagande att blifva af vigt hvarföre talaren yrkade afslag på utskottets betänkande. Hr Beronios. Då frågan redan är afgjord af tre stånd öch således borgareståndetsbeslut ej vidare inverkar på densamma är vidare orämnade erbjuda mig sin Hjelp att bränna eller råna er mot det att jag skeffade dem 1. FI FE få fr a nd Ira