gården, och jag kunde ej hellerlemna dem allena och gå i arbete beständigt. Och så förelade man mig vissa vilkor, somjag skulle gå in på om jag ville vara qvar. Men jag såg strax att det ej var möjligt: jag tog det lilla jag hade och sålde bort det mesta och gaf mig så ut i bygden. En sommar bodde jag på en säter och var liksom budeje 7) för en rik bonde, men när hösten kom, gifte mannen sig och hustrun hans tålde icke se mig och barnen och så måste jag ut igen. ånga gånger tänkte je på er, fer, och var på väg hit med. en så sade alla att I hade blifvit mycket härdare och strängare nu än förr och så vände jag om igen. Lika stolt och lika bitter var jag nog, men för barnens skull tänkte jag ödmjuka mig och. försöka om det skulle hjelpa. Men det blef nu icke till något, och så vandrade jag ut igen. Litet hade jag qvar sen jag sålde mitt, och litet arbete fick jag ibland och så drog jag mig fram någorlunda ända tills nu i vinter. Då kom det en dag när jag icke såg någon utväg, annat än att taga bårner med mig och gå bort och. lägga mig att dö. Men så tänkte jag på er, far, och den gån gen med mildare sinne, och så gaf jag mig ä väg hit. Men det var kallt om qvälen och snön var djup och jag blef så trött så trött — och så lade jag mig i en snödrifva och barnen med, för jag tyckte det skulle vara så godt att få sofva och hvila litet. .. Åh, Herre Gud i himmelen!? afbröt henne Ole. Fadren sade ingenting. Ja, der lågo vi och hade väl aldrig kommit derifrån om icke fanteföljet rest derförbi. De förbarmade sig öfver mig, väckte mig och hällde bränvin uti mig och barnen med, och vi qvicknade småningom vid. En af fanterne kände igen mig och då jag sade att jag ämnade mig hit hem, lofvade han att om jag ville följa med folket så skulle de hjelpa mig att få tala vid er. De voro mycket beskedliga mot mig i begynnelsen, men en dag ville en af qvinnorna taga lille Mathias med sig ut för att digga i gårdarne och det tillät jag icke, t jag märkte att hon ville lära honom både att ljuga och stjäla, och från den stunden voro vi ej så goda vänner mera. 8Slutlisen fi jag att de trodde att jag kommit hffåt för att hämnas på er och att de ) Ladugårdspiga.