Under rubriken Svenska framsteg? inne. håller den i Bergedorf utkommande tidninger EisenbahnZeitung. följande uppsats: ?Det torde intressera våra läsare att erfara, huru i grannstaten Sverge, med: hvilken vi sedan århundraden tillbaka stått i vigtiga affärsförbin. delser — hvilka i en framtid lofva att bli ännu vigtigare — reformer af alla slag skrida framåt. Den stora grundlagsfrågan har nyligen blifvit löst och det på ett sätt, som i sjelfva landet väckt allmän tillfredsställelse och i utlardet en välförtjent aktning för de båda privilegierade stånden, i det dessa af fri vilja och endast af hänsyn till en allmänt vördad konungs önskan och ett älskadt fosterlands väl afstått från gamla privilegier utan något slags ersättning — i sanning ett efterföljansvärdt exempel! För kort tid sedan inlemnade en riksdagsman af bondeståndet, Carl Rydström, en motion, som väckte allmän anklang, och som rörde afhjelpandet af långsamheten i lagskipningen rörande tvistemål å Jandet. Som utrymmet nekar oss att intaga representanten Rydströms motion i sin helhet, mäste vi nöja oss med att anföra inledningen deraf, såsom ett prof på huru en svensk bonde förstår att yttra sig: Ett folks sedlighet och välstånd bero hufvudsakligen på beskaffenheten af dess lagar och tagskipning. Om, genom alltför stor ofullkomlighet häri, den allmänna rättskänslan finner sig kränkt, minskas vördnaden och helgden för det som sammanhåller det civiliserade samhället, och man närmar sig åter godtycke och våld. Ty blott med lag kan land byggas, blott genom tillgänglighet på rättvisa kan samhället upprätthållas. Men liksom snar rättvisa är dubbel rättvisa, så är sen rättvisa blott half, ofta ingen. Hvad hjelpa goda lagar, om deras verkningar fördröjas ej blott i åratal, utan kanske i decennier? Hvad aktning kunna de tillvinna sig, om de, under en sådan tidrymd, äro vanmäktiga att stäfja hvad uppenbart orätt är och gäcka den rättsökandes anspråk på skydd för sina medborgerliga rättigheter?? Motionären föreslår derför en fullständig reform af den gamla tingsinstitutionen samt anger äfven mediet och sättet huru man skall ernå en hastigare lagskipning. Den mellan Frankrike och Sverge-Norge med förbehåll af den svenska riksdagens och det norska storthingets bifall afslutade handelstraktaten föreligger nu till ständernas afgörande. Traktaten har redan blifvit antagen af storthinget. Ehuru det: blifvit förkastadt af en svag minoritet inom den svenska utskottsafdelningen, motser man dock med tillförsigt dess antagande af ständerna: Denna traktat är ett nytt bevis för huru Sverge alltmera börjar omfatta en liberal handelspolitik. Föröfrigt råder en alltför stor endrägt mellan regeringen och folket uti alla frågor som röra den fria handeln för att den franska traktaten skulle kunna falla. Att rycka så nära som möjligt till ett folk och ett land med så fria institutioner, eller, rättare sagdt, att draga detta land och detta folk närmare intill oss, torde väl löna sig för Lubeck; ett par mil längre jernväg och ett flitigare uppmuddrande af Travefloden är allt hvad som fattas,