när det är för sent, husbonde, fortfor hon, vänd till denne. I har aldrig förr velat höra ett sannt ord, låt mig nu säga er hvad jag tänker och hvad jag tror att I bör göra! Den gamle svarade ej, men han såg på Malene; och hon fortfor: Jag tänker att om Berit gjorde orätt som trotsade sig sin vilja fram, så gjorde I dock långt större synd i att kasta henne ut i villande verld, utan den ringaste hjelp eller understöd. Hon och hennes man kunde arbeta och hade ej behöft mycket att begynna med; men nu hade de intet — intet, och måste blott sträfva mot den yttersta fattigdom, som dock till sluts blef dem öfvermäktig, och när så Mathias drunknade, då... då... eMathias, är han död? utbrast Ole och sprang upp. Ja, han är död för två år sedan. Han skulle skjutsa en resande med båtskjuts — dena förtjensten var det enda han hade att lefva af — och på hemvägen blef det hårdt väder. Båten dref i land andra dagen med uppvänd köl; men Mathias hördes aldrig af. ade han ej för sitt lilsuppehälles skull varit nödd och tvungen att ligga på sjön i ur och skur, så hade han kanske lefvat än. Hvem är väl orsaken till hans död?4 Ingen svarade. Ole stödde armbågarne mot bordet och dolde hufvudet i händerna. Fadern blott stirrade på Malene och hon fortfor: Husbonde, om I har den allraminsta smula hjerta qvar i kroppen, så går I bort till Berit, innan det blir för sent, och ber henne komma hit igen, ber henne stanna här med barnen och glädja eder ålderdom. Gör I det, så vinner I frid både med Gud och ert samvete, som ej på sista åren lemnat eder någon ro — men gör I det inte, då... Gud vare eder nådig! Hon brast i grät vid dessa ord. Ote lyfte upp hufvudet och torkade sig i ögonen med afviga handen. Far4, sade han, 4Gud vare oss nådig! Vi ha båda syndat inför honom. Kom, låt oss gå och söka upp Berit. Låt oss göra godt igen det onda som vi gjort, åtminsvone så långt vi kunna det. Kom farl Den gamle steg upp och gick några stop fram på golfvet; men der stannade han oc såg sig stolt omkring. Nej, sade han, jag går icke ett steg. Den förlorade sonen kom hem till sin far, bekände sina fel, bad om hans förlåtelse och