Aftonbladet – 16 januari 1866, sida 2

tårar har jag fällt öfver henne och fler öfver att jag aldrig fått höra något om henne, om hon lefver eller är död.? Hörde I icke hvad ban, fanten? (tataren) sade i går, då? Nej, visst gjorde jag ej! Hvad sade han då? Han sade att nu har vackra Berit nog fått årgra att hon ej lydde sin far. Hon var fattig nu, sade han, och enka var hon, ty karlen hennes blef (drunknade) för två är sen, och mången dag har hon kanske icke en beta bröd hvarken åt sig eller ungarna, men förrän hon går hit och ber om hjelp, förr svälter hon ihjäl, säger hon. Jössu navn! notbrast Malene, Soch det säger du mig först nu! Hvar är hon, hvar finnes hon då? . 4Ja det sporde jag ock, men så sa han bara: Åh, hon är inte långt härifrån, sa han, men mera ville han inte säga. cAtt jag icke skulle 1å tala vid honom! Vet du inte hvart han gick? Han skall väl jula i någon af gärdarne häruppe, vet jag? Han, fanten, menar I? Jo, han är icke längre bort än i fjöset. för der ligger han och snarkar än i fodergången. Marthe, spring strax och väck honom och bed honom komma in — nej — jag går sjelfl Marthe ser efter vörtekagerna väl och kom ihåg att du blir evigt olycklig om en endersta en blir bränd. Malene gick och var borta nästan en hel timme. Då hon återkom såg hon mycket allvarsam ut och sade ej ett ord till Marthe, som nu ur ugnen uttog de sista af de dyr bara vörlekagerna. Till pigornas. stora förundran visade sig fden stygge fanten kort före middagen i bagarstugan, der han af Malene erhöll en stor korg med Xjulekagert och desslikes den störs:a och peneste vörtekagen. Han tackade vackert för skänken och Malene tog honom i hand innan hen gick och sade: YGudsfred och farväl och glädelig jul!? Allt detta förundrade jäntorna högeligen. cHar en nånsin sett en fant bära sig slikt åt?? sade de sinsemellan. Och hvad tänkte Malene på som gaf bort så mycket julbröd? Tänk om husbond fick veta slikt! Men det blef ej tid till långa funderingar, ty Malene tog nu i med dubbel ifver och sysslorna gingo som en daus. och tiden med.