Aftonbladet – 16 januari 1866, sida 2

jag för din skull gått ifrån mitt ord. Det sker aldrig mera. 4Ole7, sade Berit till brodren och nu darrade en tår i hennes öga. Ole, jagar du mig också härifrån? Brodren svarade ej. Far?, återtog hon, har I hjerta att sända mig ut i verlden utan en skilling att börja lifvet med? Ja, du kunde lydt mig, så hade du nu haft mer än du behöfde. Men har I också rätt dertill, far?4 utbrast hon och nu var vekheten borta. Ja, ditt mödernearf behöfver jag icke lemna dig så länge jag lefver och icke tager mig en annan hustru. Kom igen och iordra det efter min död.? Berit?, sade brudgummen — han hade ej förut sagt ett ord, ?kom låt oss gå. Oss hjelper nog vär Herre. Det blir värst för dem båda, ty den som förnekar sitt eget kött och blod dess rätt, han skall också en gång förnekas af allas vår fader.? Ja, svarade havs hustru, jag går; men kan I icke säga mig ett vänligt ord först, far 2 Nej.? Kun I icke förlåta mig att jag har gjort er emot ?? Nej.? Hon brast i gråt. Ole, sade hon, Kan icke heller du säga ett godt ord till mig ?? Nej?, sade han hastigt, jag säger aldrig ett godt ord till dig — aldrig. Så stor harm har du vållat oss, att du aldrig må vänta dig något godt hvarken af far eller mig.? Nå så Gud förlåte dig, Ole, jag gör det aldrig. Jag är likså styfsint som du, och jag skall aldrig glömma att du töraktat min hjertans kär derföre att han Or fattig, och att du aktat dina högfärdiga tonkar högre än din systers lycka. Farväl, fader och broder, denna stunds bitterhet glömmer jag aldrig !? Aldrig är ett hårdt ord?, sade Mathias; Malla kunna vi dock tiil sluts glömma och förlåta. Farväl svärfader! Gud gifve eder bättre tankar innan I dör.? Dermed tog han sin hustrus hand i sin och gick och eedan hadeingen någonsin sett vackra Berit eller hört talas omhenne. Men på Arildsstad rådde ingen glädje mera, sades det. Den gamle bonden blef