Aftonbladet – 16 januari 1866, sida 2

— Nordiska festen i Kjöbenhavn firades i lördags. Klockan half 8 e. m. samlades deltagarne, till ett antal af inemot tvåhundra, i studentföreningens konversationslo kal. Som hedersgäster hade tillstädeskommit H. N. Clausen, Orla Lehmann, etatsråd Regenburg och prof. Allen samt åtskilliga för tillfället i Kjöbenhavn vistande norrmän och svenskar, bland hvilka Ole Bull och professor Hamilton. Festtalet hölls af Ploug, som skildrade den skandinaviska sakens nuvarande ställning i Danmark. Han erinrade om den förlust, som skandinavismen lidit genom de dauske slesvigarnes öfverlemnande i tyskarnes våld, samt huru olyckorna under sista kriget verkat;förlamande på den skandinaviska stämningen i Danmark, så att den i Sverge och Norge mycset utbredda Nordiska nationalföreningen ej ännu vunnit tillslutning i Danmark. Emellertid skall nationalitetsidn utbreda sig mer och mer, liksom den redan uträttat mycket, och de skandinaviska folken måste då äfven sammansluta sig, för att betrygga sin lycka och sin vationella sjellständighet. Talaren utvecklade närmare denna åsigt och er inrade om hur den skandinaviska iden efterhand utvecklat s:g. Men felet hade varit, att den föddes såsom en dansk tanke, hvartill anledvcingen närmast var den, att danskarne på grund af de slesvigholsteinska förhållandena först insågo nödvändigheten af de nordiska folkens sammanslutning. Derföre blef tanken ensidig och danskarne drabbades af en missräkuving, då Sverge och Norge ej kommo dem till hjelp; men der: till hade daänskarne sjelfve ej varit utan skuld, i det de allt för Jitettagit hänsyn till Sverge och Norge. Talaren framhöll det orimliga i tanken på en personalunion med ?Schlesvigholstein?. Skandinavismen vare nu nödvändigare än nägonsin. Att den skulle leda till en delning af Danmark, vore ett absurdt påstående, såsom talaren utförligt visade. Men ett vilkor för den skandi naviska jidåns realiserande är återförvärt vandet af Nordslesvig; det torde dock först ske, när nationalitetsida engång kommer till sin fulla rätt. Emellertid egde de tre förenade rikena bättre utsigter att komma till sin rätt med hänsyn till Slesvig, än Danmark allena. Talaren visade derefter närmare skandinavismens berättigande och nödvändigheten af, att Sverge för framtiden blifver den ledande makten i Norden. Danmark deremot bör tillsvidare hålla sig tillbaka och afvakta. Talaren uppläste slutligen ett från nationalföreningen i Stockholm ankommet telegram. Dermed slöt den officiella afdelaingen, och deltagarne samlades derpå till en måltid i studentförevingens smakfållt smyckade festsal, der tal och sånger lifligt oOmvexlade. (Dagstelegrafen.) — AAA