a ÅAngbåtsflottan i Storbritannien och Irland. Inom kofferdifarten tillvinna sig ängfartygen en allt större plats i alla riktningar. nligt ett i England nyligen utgifvet arbete, ha sålunda un er förlidet år 200,000 tons stenkol mer än under 1864 blifvit medelst ångbåtar transporterade till London, och jemför man förhållandet med år 1863, så visar sig denna tillökning uppgående till mer än 600,000 tons. Det är derföre naturligt, att den ständigt ökade transporten af boskap erfordrar ett betydligt antal ångbåtar. Tillförseln af kreatur till Storbritannien blir större år efter annat och utgjordes år 1865 af 240,000 st. oxar (1864: 179.507; 1863: 109.653), af kalfvar 56,000 st. (1864: 52.227; 1863: 41,245) och af får och lam 750,000 st. (1864: 496,243; 1863: 430,788). Nära nog hela frakthandeln på Medelhafvet idkas numera hufvudsakligast medelst ångfartyg. De olägenheter som äro, förenade med trävaruhandeln på de nordliga Östersjöhamnarne till följd af segelfartygens långvariga resor torde föranleda att ångan äfven för denna gren af handelsrörelsen kommer att användas, men det blir då nödvändigt att för än damålet särskild lämpliga fartyg komma. att byggas. År 1865 inklarerades i britiska hamnar ej mindre än 11,028 ångfartyg med laddningar och utklarerades 10,657, och drägtigheten utgjorde såväl vid insom utklarering närmare 4! millioner tons. Tillökningen mot det föregående året uppgick till omkring 1000 fartyg om 500,000 tons. Antalet af ångfartyg i Storbritannien och Irland räknades vid början af år 1865 till 2401 med en totaldrägtighet af 922.000 tons, af hvilka ensamt Londons rederi egde 400,000 tons. För engelsk och utländsk räkning byggdes år 1865 ångbåtar om c:a 150,000 tons.