Aftonbladet – 15 januari 1866, sida 2

Robert och Rachel bo nu på sin egen farm, Bix, och korporal Patrick sitter i ro vid deras härd. Folk skrattar visserligen ännu ibland åt mr Casenowers egenheter, men man har funnit, att det ej är rådligt att skratta åt dem i närvaro af mrs Casenower, förr Mayfield. Jag tror ej jag kan afsluta min berättelse bättre än genom att anföra några ord, som vexlådes emellan mrs Hathorn och korporal Patrick, då de alla sutto rundt omkring bordet den nyss omtalade lyckliga aftonen. Rose?, sade denna goda, välmenande själ, ?jag märker verkligen, att vi alla mäste hafva våra bekymmer förr eller sednare, och jag tror att de äro lyckligast som få sin motgång i deras lifs morgon som de här båda barnen.? ?Ja, rätt så?, sade korporalen upptagande ämnet, ?och sedan derefter en klar dag och en stilla fridfull afton — -som min tycks blifva nu, om Gud vill !? Vänlige läsare (ty jag har vänliga såväl som ovän!iga läsare), jag önskar mig ej en dag utan skuggor och moln, ty I ären menniskor, och jag, ehuru författare, är ingen narr. Men då jag slutar denna berättelse, tillönskar jag eder en vacker eftermiddag och en stilla afton, och framför allt en klar himmel, när solen går ned. Slut.