Aftonbladet – 15 januari 1866, sida 2

var Rebecka Reid — är detta Rachel Wright, sir 25 Visst är det detX, sade korporalen retligt. Då har jag någonting åt henne ifrån mina fordna bolagsmän. Jag skall springa efter det — det ligger på botten af min låda med frönX, och bort skyndade OCasenower. Han återvände snart, och afbröt en förmaning, som mr Patrick just höll på att meddela Rachel, genom att gifva henne ett stort kuvert. Hon öppnade det med förvåning och genomögnade det hastigt, ty hon var öfvad i läsning. Och under det hon läste, skiftade och vexlade hennes ansigte som en Aprilhimmel, och hvarje skiftning var en tafia och en hel historia. De andra betraktade henne med undran såväl som nyfikenhet. Slutligen höljdes hennes bleka kind af den ljufvaste rodnad, och ett leende, strålande som en regnbåge, ett leende, sådant de här närvarande aldrig hade sett på hennes ansigte, upplyste det åter med ett skimmer från flydda lyckliga dagar. Papperet föll ur hennes händer och hon sträckte ut dem lik en huld, lyckliggörande gudinna eller f6, idel kärlek, sällhet och behag. ?Robert!4 utropade hon och hade ej behöft säga något mer, ty det lilla ordet Robert, såsom hon uttalade det, innebar en hel verld af kärlek; Robert, jag älskar, jag har alltid älskat dig. Jag ärlycklig — lycklig — lycklig! och hon lindade sina armar om Roberts hals och gret och snyftade och allt under ået hon gret och snyftade sade hon honom åter och åter, att hon var så lycklig. . Hollah!4 ropade gamle Hathorn munert, vinden tycks hafva kastat om till din örmån, Bob. Mrs Mayfield tog upp popperet från marcen. Detta har gjort slag i saken!? utopade hon och hon uppläste det högt till las: uppbyggelse. Pepperet. innehöll en skrift af ett testamente, upprättadt af Rachels tant ett år innen hon dog. Den urmulna gamla damen, som var förtörnad )å Rachel i anledning af hennes oförsoniga beteende att läta göra sig till ett ofer, men icke alldeles så förtörnad på henne, som på den ovärdige systersonen, hvilken ade gätt en medelväg. Hon hade ej för