MOLN ocH SOLSKEN. Beråttelse af Charles Reade 2. IX: Det var en herrlig afton: solen, röd och gigantisk, hade just börjat att kanta skyarne med guld och purpur: löften om en skön morgondag ; gården var tyst och. stilla, farmerans tarfliga aftonmåltid var framsatt på ett bord utanför dörren, och han och hans hustru sutto tigande midtemot hvarandra. Mess Hathorn: lade för sig en bit, men hon glömde äta den, och i sjelfva verket hade hon endast tagit den för att uppmuntra sm man att äta. Hon lyckades ej; gamle Hathorn satt försänkt i djupa tankar och maten stod orörd framför honom. sÄt din qvällsvard, gubbe. CTack, min gumma; jag är icke hungrig.4 Drick en droppe öl, då. Nej tack, Jane, jag är ej törstig.? Då är du sjuk, Joum; du ser ej frisk ut.4 Jag mår alldeles bra, säger jag d.g. Du är bekymrad, som flera än en fär i huset.4 : Jag? Nej; jag har aldrig varit gladare i hela. mit Lif.4 5 ZVerkligen! Hvad är det att vara glad 20 Se så nu, hvad är det du vill? ropade farmern förtretad.. Fram med det och sitt icke och se på mig med ögon som en huggorms.4 : Kära gubbe, du ser ditt samvete i din hustrus ögon; detär allt-det giit som finnes i dem.4 Lika gerna kunde du säga mig, att Robert är vid siva siutien, söm älsker den der flickan. Jag ville hellre. gifva. min, arm ända upp til axeln, än avt samtycka dertill.4 4Vill da hellre gifva din son?4 frågade mrs Hatboro med tvunget lugn. Font ny 15,