ning och utskänkning af måaltdrycker kunde ernäs. Folk-gymnastik. Ehuru ett halfsekel är förgånget sedan den antika gymnastiken omplanteradesi den svenska jorden, ehuru odlaren var ett snille och ämnet ju är rörligheten sjelf, har likväl denna mycket lofordade planta ej hunnit gifva någon rukt af betydelse. Anledningen härtill torde vara att gymnastiken ända hittills hållits afstängd ifrån folket och allmänna lifvet och endast meddelats i elementarskolornas gymnastiksalar, hvilka ofta äro att betrakta som drifhus för fysisk uppfostran och i hvilka en dammig, qvaf atmosfer täflat med pedantiska gymnaster att utplåna ämnets förnämsta attributer, behaget och styrkan. Gymnastiken, som gjorde sitt intråde i skolan med löfte att motverka den här bofasta lexertade uppfostran, har sjelf blifvit en Jexa och dertill en af de mera tråkiga. Detta duger ej. Gymnastiken mäste ut bland folket och hemta frisk luft. Man bar så länge bråkat med de små färdigheterna, koönstgreppen, eller i få ord, med gymnastikens detaljer, att det nu törde vara på tiden att för svenska folket presentera hela dess ansigte och grandiosa gestalt. Att samla olika och spridda krafter till harmoni, ej blott inom individer, utan äfven inom de af dem bildade massor, hvarigenom denna jemnvigt och gemensamhet uppstå, som äro så nödvändinga för hvarje förening och sammansmältning af olika folkelementer — detta är gymnastikena karakter. I ?gymnastiska lekar?, hvarmed Ling slutar sin läras pedagogiska afdelning, hår han velat erinra om det dyrbara bildningselement, som ligger i glädjen lika väl som i sagan och sången. Att Ling härvid syftade på de folkfester, som sammanbundo grekerna till ett helt, är mycket såtmolikt, ehuru det aldrig blef hönöm sjelf förudnadt att sätta denna krona på sitt gymnastiska lefnadsverk. Försök till gymnastikfester i denna anda hafva under sednaste tiden blifvit gjorda af den i Stockholm bildade gymnastiktöreningen, hvilka jemväl blifvit vänligt mottagna af allmänheten. Den grundsats, söm för-. eningen härvid följt och framdeles kommer att vidhålla, har afsett att sammanföra barn af folkskolorna med dem ur elementarskolorna samt p rsoner af skilda samhällsklasser och åldrar med hvarandra till gemensam öfning, lek och täflan uti underhållande och bildande kroppsrörelser i förening med annan bildande konst, och att derjemte under glädjens hjertlighet komma dem samtliga att glömma de föråldrade skranikor, som ännu bindrå en ållmännare sammanslutning. Uti de sammånkomster, söm sålunda redan hållits, har emellertid blott en ringa del af häfvudstädens talrika skolungdom kunnat deltaga, emedan fertalet af folkekolorna i brist på redekap ännä ej kunnat upptaga gymnastiken till undervisning. Vederbörande hatva nemligen föreställt sig att gymnastiken ovilkorligt måste ske inom hus, och att bygga särskilda gymnastiksalar har man ansett vara för kostsamt. Denna föreställving är emellertid oriktig, i det aft fullständig gymnvastikapparelj kan inrättas i fria luften och der göra mera gagn än inne i den oftest demmfyllda och ohelsosamma gymnastiksalen, och om också gymnastiken för elementarskolornas upgdom, som ju har privilegium att vara något bortklemad, fortfarände skall hållas i gymnastiksal, anse vi icke blott obehöfligt, utan i hög grad oriktigt att medelst en sådan inhyseseller drifhösmetod uppfostra äfven fölkskolans barn, och det är sannerligen icke på detta sätt, som man härdar den blifvande arbetaren till sitt förestående mödosamma och hårda yrke. Emot gymnastik i det fria har man anmärkt att den öppna appareljen skulle innebära lockelse för ungdomen att öfva si på egen hand samt att det nordiska klimatet vore för strängt. Härtill vilja vi svara att hvad öfniog på egen hand vidkommer, så lärer en sådan icke vara farligare i kroppsligt hänseende än i litterärt. Beträffande åter klimatets hårdhet, medgifves gerna anmärkningens befogenhet, om här varit fråga om den gymnastikmetod, som merändels användes, och hvarvid en å fyra lärjungar röra sig, medan 20 .å 30 stå och gapa, tilldess långt om länge deras tar kommer; men då här afses den samfälda metod, hvilken med hänsyn till tidens anda, som har brådtom och atser massan, erbjuder. ett redskap eller plats derå för hverje närvarande lärjunge, och hveri