Aftonbladet – 12 januari 1866, sida 3

Då ar Iåuu rr te FR RR PP Rb rel i HD AVR RSEK UR j ett så vidtutseende företag, om han icke varit. Aged tr Tv a i RAR ERE HN för hvilken en så skicklig och energisk man som ODonnel står i spetsen, har vida större motståndskraft än de föregående regeringarne, som fallit för revolutionära rörelser, fastän det å andra sidan skadar den, att dess chef och inflytelserikaste medlemmar förr banat sig väg till makten genom att göra uppror. Då Posada Herrera i deputeradekammarens session den 3 dennes i starka uttryck bröt stafven öfver upproret, afbröts han också af en progressistisk deputerad med den anmärkning, att han borde vara mera försigtig i sina uttryck, eftersom han sjelf är 1854 hade trängt sig in i drottningens råd genom uppror, så att de män, som han så häftigt angrep, i sjelfva verket icke gjorde annat än följde hans exempel. — Det berättas att Prim vill låta utropa sig till YregentX, sannolikt såsom förmyndare för drottning Isabeltas äldste son, prinsen af Asturien, en gosse om åtta år; men den allmännaste meningen är, att han vill omstörta dynestien och kalla det portugisiska kovungahuset till tronen i Spanien. ÖDonnel som -haft en hård :strid att utkämpa med reaktionen, har föröfrigt sjelf blifvit beskylld för att vilja tvinga drottningen att abdikera och derefter träda i spetsen för det regentskap, som skulle styra landet i kronprinsens namn. Säkert är i alla händel:er vatt spanska folket inser att det icke kan få lugn så länge drottningen, som Iåter leda sig af kollriga nunnor och listiga prester, sitter på tronen, och det är just derför zom det nuvarande upproret är så betydelsefullt; De förra upprören vörö endast riktade mot regeringssystemet, medan de respekterade drottningen; men då erfarenheten visat, att hon icke Tegerar konstitutionelt längre än hon är tvungen dertill, och begag ar första tillfälle att göra gemensam sak med absolutisterna och prestpartiet, är det lätt förklarligt att folket nu endast i-en dynastiförändring sersin räddning. General Prim, en af det stora framstegspartiets förnämste. män, hvilken står i spetsen för upproret, är icke någon nybörjare i detta slags vågstycken, och man kan derför icke antaga, att han skulle inlätit sig il. temligen säker om att kunna utföra det.. Hans deltagande i framstegsmännens (pro-: gressisterna) sammansvärjning mot Espartero 1843 förskaffade honom — hittills en temligen okänd soldat, som hade svingat eig upp till öfverste i inbördeskriget — generalsoch grelvetiteln samt guvernörsposten i Madrid. Sednare har Prim gjort sitt namn berömdt i krigen i Marocko och Orienten. Som man torde erinra sig, var han under ministeren Narvaez anklagad för deltagande i regementet Bourbons upprorsförsök i Valenzia och återvände till Spanien först sedan ODonnel hade kommit till styret, hvarvid han äfven högtidligt lofvade att icke företaga sig något mot regeringen så länge ODonnel stode i spetsen för den. PY ENGLAND. Ur John Brights reformtal i Rochedale meddela vi följande hufvudpunkter: En rörelse och upphetsningaf den art, som var rådande vid reformagitationen år 1832, ha vi nu icke att vänta; lika litet kan man tro eller begära, att det står i regeringens makt — kabinettet må vara hvilket som helst — att åstadkomma en till roten gående förändring och ombildning af hela vår parlamentariska representation genom ett enda lagförslag. Både nödvändighet och klokhet kräfva, att man i denna sak går framåt steg för steg. Tre ting erfordras för att föra författningen till fullkomlighet och tillförsäkra folket en sann -representation. Det första anspråket är, att valitten utsträckes så, att ingen klass är utestängd från representationen. Änmärkas bör dock, att det icke är fråga om att enskilda individer utestängas, utan blott att inRn samhällsklas8 förblir orepresenterad. Inom e högre klasserna äro många män utestängda af n annan orsak, men såsom :klass är arbetarebefolkningen till ett antal af -5,000;000. källan tillvårt lands industri och välstånd, utestängd genom reformmaktens paragrafer af år 1832. Denna utestängning måste upphäfvas. Det andra anspråket är sluten omröstning, på det attt: en ärlig, verksam och sjelfständig utöfning af !v valrätten må kunna ega rum; det tredje ansprå-m ket är en ny indelning af valkretsarne; hvarigenom man måste söka ernå en mera jemn fördelning af den parlamentariska makten. Emeller-P tid äro de båda sistnämnda anspråken af mera )k allmän natur och icke för ögonblicket angeläg-d na; deremot komrier allt an på, att uteslatandet ej af en hel samhällsklass, som innehåller 5,060.000 Dn medborgare, upphörer så snart som möjligt. ) rt 2) Jat fot a ANA I AD (TH JA PR KR Fr EA JA Ven MERA SARA I ne Härtill kommer, att den allmänna meningen är helt annorlunda förberedd och mogen i afseenh de å det första anspråket än å de bådasednare.d Ett ytterligare skäl att gå till väga steg för steg g och med försigtighet är vissheten om, att enl simpel lag om valrätten vida lättare kan genomdrifvas än en mera omfattande åtgärd, enär eljest ett stort antal representanter för de mindre vatorterna skola sluta sig till oppositionen och2 förhindra all reform. Lord Aberdeen ville årllc 1854 utsträcka rösträtten till hvarje hyresman i g ett hus, hvilken erlade 5 pund sterling till fattigvården. 1860 års lagförslag fäste icke atseen1 de å skattbördan, utan fastställde såsom vilkor !? för rösträtten en hushyra af6 pund sterling årligen. I båda fallen skulle en person, som be-wu talar 3 sh. i veckan för sin bostad, få rösträtt. li Man torde antaga, att regeringen anser sig bungä; den vid ettdera af dessa förslag, då lord Russell båda gångerna var den, som frambar förslaget. h Emellertid skulle det vara att bättre ordna fråPt gan, om de föreskrifter, som gälla för kommu.) M nalvalen i England och Wales, öfverflyttades på d parlamentsvalen, så att enhyvar, som utöfvar sin br rätt såsom kommunal valman, tillika borde ega valrätt till parlamentet. 2; Fenianrättegången i Irland är tillsvidare slutad: Den sista fenier som dömdes i h Cork, heter Kennealy; domen lyder på 10 p: års tvångsarbete. De öfriga häktade skola Te ställas inför rätta i vår. Ä ÖSTERRIKE. fr Den 6 dennes uivexlades i Wien ratifikade tionerna af engelsk-österrikiska handelsför-P? draget mellan hrr Mensdorff och Willerse el torff å ena samt lord Bloomfield å andra Vi sidan, hvarefter utvexlingsprotokollet un-Y? dertecknades. icl Tidningarne berätta samstämmigt att hr Schwartz kommit till Wien med det i Paris PH! uppgjorda förslaget till en fransk-österrikisk 99 handelstraktat. f0 Wien-tidningen Vaterland yttrar: att den sit oldenburgska kandidaturen till bertigdömenå, hvilken, som bekant, är liktydig med anmäla väl än 2 tre trå da Frid Fiin;-—hvars HÅ