Aftonbladet – 12 januari 1866, sida 2

Pni skall få er vilja fram; ni skall få göre alla menniskor lyckliga.? Ack nej, nej, det är omöjligt nu!? Säg icke något sådant — det finnes in. gen motgång, som icke kan hjelpas — höi på, Rose, den gamle farmern sätter myc ket värde på penningar; Rachel är fattig: våväl, jag är rik. Jag skall snart skaffe Robert ett tusen pund eller två och då få han taga den flicka han tycker om,? Ack, mr Casenower, om penningar kunde göra det, hade jag redan uppgjort saken på det sättet sjelf. Ack, hvilken god varelse ni är! Jag riktigt håller af er — nej, det var sannt, jag afskyr er, ty jag ser nog, huru allt det här skall slutas. Nej, nej, vi hafva förolämpat de stackars menniskorna och vändt deres hjertan emot oss, och vi hafva satt upp den stackars Robert emot flickan, som är dubbelt så god som vi allesammans. Nu äro de borta och den gamle mannens förbannelse ligger som bly öfver huset och alla som boderinne.? Hvart hafva de farit ?4 Åt Newburg till,? För huru länge sedan??? Halfannan timma. Inom två timmar skall jag hafva dem här igen.? Var ingen tok nu och prata dumheter.? Vill ni låna mig er ridhäst?? ?Ja visst! Nej! Gamle Hathorn skulle döda oss,? z Hvem bryr sig om gamle Hathorn? Är det här ert eller hans hus? Mitt, naturligtvis.? Då för jag dem till det här huset. Ja, men... men...? Ni måste väl hafva rättighet att göra hvad ni vill i ert eget hus, skulle jag tro: Nå men, så förskrämd ni ser ut! Hvar är nu allt ert mod? Ni har fullt upp af den sorten emellanåt.? Bästa mr Casenower — tala ej om det för någon — men jag har icke en gnista at verkligt mod. Jag är den mest harhjertade stackare i verlden; jag bara döls