Aftonbladet – 12 januari 1866, sida 2

bara af förargelse, och det är just rätta stun. den att visa en förargelse, när mitt hjerta håller på att brista. Om ni ville vara mig till nöjes, skulle ni vänta tills jag bad er gå. Ni ber mig då-icke gå?4 Det ser icke så ut.4 Ni ber mig stanna ?4 , Icke jag, sir. Låt mig icke uppehålla er här emot er vilja. Men det är icke emot min vilja; det tycktes bara i morgse, som om ni afskydde mig.4 R CHvad betyder det, som jag gjorde i morgse?X utropade mrs Mayfield skarpt, det är eftermiddag vu. I morgse satte de mig i dåligt humör; jag behöfde någon att bryta ut på; ni kom i min väg och således bröt jag ut på er. Nu har jag gjort er alla olyckliga, så alt jag är tröstlös sjelf, som jag väl förtjenar; nu behöfver jag någon att trösta mig, och ni kommer till mig; men i stället att trösta mig, är allt hvad nitänker på, att göra mig förebråelser — oh, oh, ohl! Detta tal åtföljdes af en flod af tårar. Casenower drog sin stol tätt intill hennes, tog hennes hand och lofvade att trösta henne — att dö för henne, om det behöfdes. Säg mig ert bekymmer, sade han, och ni skall få se, huru snart jag vill athjelpa det, om en vän kan göra det. Mrs Mayfield — Rose — hvad är det, som fattas er?4 Goda mr Casenower, Robert är kär i Rachel — farmern har förolämpat henne och skickat bort henne och hennes farfar — Robert går och sörjer ihjäl sig; — och alltihop började med ett ord af mig, ehuru den der belackaren Hickman är ännu mer att klandra. Men jag är en menniska, som tycker om att göra folk lyckliga omkring mig; jag kan säga, att jag letver för det; och nu äro de olyckliga allihop; och om jag visste, hvar jag skulle få en dosis förgilt, skulle det ej stå länge på innan jag toge den, och det ännu i dag. Jag kan ej uthärda att göra folk olyckliga — oh, oh, oh I Gråt icke, dyraste, sade Casenower;