Aftonbladet – 12 januari 1866, sida 2

Kommit att säga mig farväl? Ja. Alla mina saker äro inpackade, utom detta, som jag hoppas, ni vill göra mig den glädjen att emottaga, efter jag nu går min väg och aldrig skall plåga er mera.? Ni har aldrig plågat mig, som jag vet?, sade mrs Mayfield mycket mildt. ?Hvad är det, sir??? Det är min samling af fågelägg; vill ni ej se på dem?? cAck jo. Se bara, här finnes ju hundrade olixa sorter, tror jag, och icke två slag äro likadana! Icke två slag? Det skulle jag väl tro. Icke två ägg, menar ni.4 4Så vackra de se ut nu då man ser dem i sådan mängd! De äro vackra också. Naturen är mycket rik i sin omvexling; vi taga ej hälften så många vinkar af henne, som vi borde. Ser ni dessa alldeles enfärgade ägg, dessa himmelsblå — dessa utsökta bruna färgskiftniogar — dessa prickiga och marmorerade? Om ni någonsin önskar måla ett rom, så tag ett af dessa ägg till modell, och ni skall få färgskiftningar, sådana som ingen målare kunnat taga ur sitt eget hufvud, det vill jag svara för. Jag hoppades en ilid, att vi skulle få göra dessa experimenter tillsammans; men så skulle det ej blifva. Far väl, dyraste mrs Mayfield!4 Ack, mr Casenower! Jag tänkte ej ni kom för att gräla på mig nu. Gud förbjude det! Men ni älskar en annan.4 Nej; det gör jag visst icke. Jo, ni vet att ni gör det; och ni gaf mig fslag i morgse.t l Jag kommer ihåg att jag var mycket höflig emot er, sir; jag slog en blomma ir handen på er. Ligger det och gror er i innet så länge? Mrs Mayfield, det är för er skull, jag ar härifrån och icke af harm; det vet ni ner än väl. Jag vet visst icke något sådant; det är