Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 2

Nanak du har lust, det är verkligen ingenting som jag har med att göra.? Q tack, tack, Rose!? utropade Robert, men hans tacksägelser afklippies plötsligt af den äldre Hathorn, som just kom in ifrån gården. Jaså, de fara sin väg, sade han, jag ramställer intet klagomål emot dem. Det innes intet groll å någondera sidan; men ag säger i alla fall att de böra gå, och gå kola de med:? Gå skola de, upprepade den gamle korsoralen med en oredig blick. Farmern talade med fasthet och. sträpgvet, ja med en v:ss värdighet, och alla känle, att han ej var i lynne att skämta med. Robert sede ödmjukt: Fader — ni är husbonde här; ingen var något att säga emot er; men ni är en ättekaffens man. Om ni sedan fann, att vi varit hård emot de fattiga och redlia, skulle ni vara ledsen deröfver i hela rt lif.? Innan farmern hunnit svara inföll Rose Tayfield hastigt: Så der ja, säg åt dem att stanna — ni er ju att er son håller af flickan, ni lär å hälla bröllop åt dem en vacker dag, och let är också det bästa — det skall väl göra lut på allt det der dumma pratet om gosen och mig. Jag vill våga, att Robert vait en eådan narr och inbillat sig, att jag ville ha honom sjelf.? : st Jag — mrs Mayfield? — aldrig! Hur xommer ni på den tanken?? Ack?, utropade mrs Mayfield, som om tt plötsligt ljus uppgått för henne, hvad ir det vi göra här alla? Vi kunna ej rå för olks hjertan. — Robert älskar henne. Skola i förfölja Robert, en oskyldig gosse, som Idrig gjort någon af oss förnär och har