Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 2

Jeg vill bli hängd, om jag kommer ihåg hvad jag sade till henne! De äro ett då ligt slägte alla de der slinkorna; högmodigs och snarstickna; man kan ej få säga ett ord förrän de blifva heta om öronen.? Mrs Mayfield hann ej säga något mer, ty i detta ögonblick kom Rachel in i rummet med sin farfar och mrs Hathorn — denna sednare tycktes hålla på att gifva eaken den bästa färg hon möjlig-n kunde. ?Nej, käre Patrick?, sade hon till svar på någon enmärkning af den gamle, iogen visar bort er; vi skiljas som goda vänner och ni måste dricka en mugg öl med oss till afsked innan ni går.? En bricka bars in och ett krus öl, och Patrick drack långsamt ur sin mugg, men Rachel förde blott sin till munnen och satte den sedan ifrån gig. Robert gick och satte sig på fönsterbrädet, och der såg han dem köra fram vagnen, som skulle föra bort Rachel och hennes farfar. En dödskyla kom öfver hans hjerta. Han sög sig omedvetet om efter bjelp och dervid märkte han, att mrs Mayfield höll ögonen fästade på honom med en blick, i hvilken ban tyckte sig läsa ett visst medålidande, blandadt med en god tillsats af harmsenhet. I sin förtviflan vädjade han till henne: Se der, de fara verkligen sin väg; är det rätt att på detta sätt skicka bort menniskor, som uppfört sig så väl och som sjelfva velat gå, om ej mor bedt dem stanna? Skall man få något sådant att säga om oss, och du, som alltid varit så godbjertad annars, Rose, bästa Rosel? Mrs Mayfield svarade ej Robert, hvars vädjande framställdes till henne med half. hög röst, men hon sade till mrs Hathorn: PJane, detta är ditt hus; behåll dem; om