Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 2

eHan säger så mycket som, att ni ej kunde säga nej åt honom.4 Har Richard Hickman talat om nig till er! utropade Rachel, i det hon vidt öppnade ögonen nästan som i en yrsel. Men i ett ögonblick far hon åter kall som is. Näväl, jeg talar icke om honom! Rachel! utropade Robert, hvad betyder allt detta? För himlens skull, var uppriktig emot mig. Låt mig ej utpressa hvarje ord af er på detta sätt; gif mig nå got att tro på eller något att förlåta. Jag skulle tro, hvad helst ni sade mig: jag är rädd, att jag skulle förlåta, hvad helst ni hade gjort. Jag har ej bedt-er göra någotdera, sir.4 tHon gör mig vansionig!4 utropade Robert utom sig. . Rachel, hör mig! Jag ilskar er mer, än någon qvinna någonsin förr varit älskad! Ni talar om att vara lacksam emot mig. Jag vet ej hvarföre ni skulle vara det, men ni säger så. Om ni är det, så var ädelmodig, var barmherig! Jag lemnar mitt öde i edra händer. Blif min hustru! och då kanske skall ni ej illsluta ert hjerta och er historia för er nake, Jag kan ej tro något annat om er. Ni må hafva blifvit förtalad, eller ni må afva varit bedregen, men ni kan ej vara rottslig. Så svara mig då!4 ropade han idelsefullt, ni behöfver blott säga ett en la ord! Villni blifva min bustru, Rachel? Rachel svarade ej, åtminstone icke i ord; on gret tyst. Robert såg på henne med förtviflan. plutiigen upprepsde han sin fråga nästen ildt: Jeg trågar er, Rachel, vill ni blifsa nin hustru? Just som han upp vem skulle väl sti irs Mayfield. Hon bl repade denna fråga, på tröskeln, om ej ef isad, förstenad af