Aftonbladet – 11 januari 1866, sida 2

Hvad är det, sir? sade Rachel med skenbar köld. cHvad det är? Huru kan jag se er i ansigtet-och-säga något, som skulle: såra er? Tack, mr Robert, Jag är glad, att det finnes någon, som är böjd att visa mig någon aktning. Gör ni då också något för mig, goda Rachel; berätta mig er historia, och jag skall tro ert sätt att berätta den och ingen annans; isen om ni ej vill sägs mig någonting, hvad kan jag då göra annat än tra! det värsta, så omöjligt det än synes. Hvarför är ni så sorgsen? hvarför är ni så kall och ogenomtränglig? Jag har ingenting att berätta er, mr Robert; om någon har ondskefullt förtalat mig, så må himlen förlåta dem det; om ni kan tro på dem, så glöm mig. Jag går nu bort härifrån. Långt ifrån ögonen, ängt ifrån hjertat.4 eHvad! kan en flicka som ni, som har vunnit allas vår högaktning, gå bort och j(emna smädelsenefter sig. ej! stanna och möt den frimodigt och låt oss göra lut på den för alid. Hvarför skulle jag göra mig det omacety sir? Derföre att, om ni ej gör det, kunna le, som älska er, icke göra det mer. Rachel. suckade, men insvepte sig i ogewomtränglig köld och svarade: Men jag vill j att någon skall älska mig. Ni vill då ej heller att någonsin en man kulle gifta sig med er? Nej, mr Robert, det vill jag ej. Ni skulle ej svara Richard Hickman sålt Richard Hickman! sade Rachel blek ande, När Robert såg henne blekna, tyckte han itt hjerta upphöra att slå.