tagit allmänhetens uppmärksamhet i anspråk, har ett litet jernvägskrig lifligt fortgått, särdeles i Wermland, angående nordvestra stambanans lämpligaste riktning inom provinsen. Man torde dock kunna förmoda, att en sammanjemkning mellan de olika meniogarne ej kommer att höra till omöjligheternas område, hvilket äfven vore ganska -I lyckligt, då striden hittills förorsakat mycken oro och splittring inom provinsen, till föga fördel för dess gemensamma bästa och till föga uppbyggelse för oss alla, som på afstånd iakttagit fiendtligheterna. Som man känner, äro punkterna Kristinehamn och Arvika redan bestämda. Men det är angående riktningen mellan dessa båda . punkter, som tankarne inom Wermland äro delade; dock icke i afseende på hela sträckan, utan blott för den del, som går mellan Gustafsvik (12 mil från Kristinehamn) till en punkt 22 mil nordost om Frykeruds alkyrka, d. v. s. egentligen allenast för 6 å tl 7 mil. En del af provinsens invånare anser att detta stycke af nordvestra stambanan bör dragas nära Wenerns strand till Carlstad, der öfverskrida Klarelfven samt sedan, berörande Frykens södra ända (eller rättare den segelbara Norselfven med dess utlopp derutur), gå i nordvestlig riktning till grannskapet af Frykeruds kyrka; denna mening har äfven alltid varit delad af de första allmänna jernvägskomitterna och af regeringen, som dessutom särskildt tillstyrkt den i jernvägspropositionen vid innevarande riksdag. En annan: del deremot vill att nämnda stycke skall gå mera nordligt, öfver Norum till Dejfors, der Klarelfven skulle öfverskridas, samt derifrån till Nilsby, der en bank skulle leda öfver sjön Fryken, samt slutligen till graonskapet af Frykerud; för denna mening har provinsens sednast församlade landsting med några få rösters plurulitet uttalat sig, äfvensom i viss mån landshöfdingeembetet, för såvidt man kan döma af dess något sväfvande utlåtande. Ingendera af de båda linierna går raka vägen mellan Gustafsvik och Frykerud, utan båda göra en krok, den ena åt söder för att beröra Carlstad, den andra åt norr; den södra är deremot närmare 8000 fot kortare än den norra. Vidare uppgår anläggningskostnaden för den södra till 6 166,000 rdr och för den norra till 7,316,000 rdr, till följd hvaraf den sednare är 1.500 000 rdr eller 18 procent dyrare än den första (kongl. prop.). Slutligen äro lutningarne vida kortare, stigningarne vida mindre och kurvorna färre på den södra linien, till följd hvaraf å densamma såväl trafikoch underhållskostnaderna blifva mindre, som anläggI ningstiden kortare än å den norra; den sedpare har en tunnel, som är 4110 fot lång Joch ensam för sig erfordrar en sprängningstid af 4 år, då hela södra linien, om tillräckliga medel beviljades, skulle kunna färdigbyggas på 3 år (jernvägsstyr. ber.); den saknar derjemte tunnel. För den, som blott ser på det för staten billigaste och skyndsammaste medlet att förena de båda brödralanden och deras hufvudstäder — otvifvelaktigt nordvestra stambanans förnämsta uppgift — erbjuder den södra linien således onekligen större fördelar än den norra. Medgifvas måste dock, att denna synpunkt ej får vara den enda, samt att provinsen Wermlands bästa, för såvidt detsamma kan bringas i öfverensstämmelse med det allmänna bästa, äfven måste tagas i betraktande... Och skulle det då visa sig, att Wermland erhölle större fördelar genom den dyrare norra liniens antagande, än som tillskyndades staten förlust deraf, så kan tvekan uppstå, hvilkendera linien bör väljas. De, som inom provinsen anse södra linien fördelaktigare, anföra till dess förmån ytterligare, utom hvad ofvan är omnämndt: att densamma vidrör länsresidenset, provinsens administrativa, pekuniera, kommersiella och intellektuella central-ort, tillika dess förnämsta lastageplats och bland rikets stapelstäder den näst första i afseende på antal fartyg, som idka inrikes handel; att den lifliga rörelse, som sålunda finnes i Carlstad och hvilken ej kan ega rum å någon punkt på norra linien, i förening med den omständigheten att den södra gär genom en fruktbarare och tätare befolkad trakt, ovilkorligen skall tillskynda den sednare en större personaltrafik, hvaraf inkomsterna, såsom kändt är, å svenska jernbanorna äro betydligt större, än af godstrafiken; att den sistnämnda -å södra linien måste bli åtminstone lika stor som på den norra, fastän punkten Carlstad äfven i detta hänseende sannolikt erbjuder större fördelar ön någon på den norra; att södra linien har bättre förhållande till länets öfriga kommunikationsleder, emedan den skär Klarelfyen vid dess mynning och således kan uppfånga hela trafiken å densamma, då deremot norra linien icke allenast skär Klarelfven högre upp, utan äfven genom -banken öfver Fryken blir hinderlig för trafiken å denna sjö; samt slutligen att södra linien i strategiskt hänseende är fördelaktigare, emedan den förr berör Wenern och emedan den går utmed den gamla, stora stråkvägen,på hvilken en arm i Wermland sannolikt kommer att röra sig, 0. 8. V. Emot allt detta — som med fog torde kunna framställas till förmån för södra linien, om man betraktar båda linierna utan afseende på bibanor — ha norra liniens förespråkare egentligen icke förebragt nägot annat af vigt, än i allmänhet förnekat Carlstads betydenhet samt anmärkt det enligt deras åsigt felaktiga, att södra linien går nära Wenern och Klarelfven, hvilken omständighet likväl hvarken af den första jernvägskomiten eller af statsutskottet vid sistlidne riksdag ansågs såsom någon olägenhet. Emellertid vill det synas, som om de Pallmänhet icke betraktat frågan utan afseende på bibanor, utan städse haft i sigte en dylik, hvilken de tänkt sig dragen från Filipstad till Norum och hvars ändamål skulle vara att förena bergalagen med stambanan, -hvilken de derföre vilja hafva dragen i nordligare riktning. Denna bibana skulle: från Filipstad gå i sydlig riktning till orannskanet af Asnphyttan och sedan i ae 7 1 8 VOR VS