Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 3

— De drunknade julottefararne. Det är förut omtaladt att 11 personer törl. juldagsmorgon vid färd till ju!ottan druuknade i sundet mellan sjöarae Örre och Nedre Noren i Grangärdes socken. Det icke minst bedröfliga vid deona händelse är deras förhåilande, som dervid voro så nära att de kunnat lemna någon hjelp. Westerbergslagens Tidning berättar derom: ?Sonen till arbetaren Sommar såg sin fader drunkna, men aflägsnade sig oeh gick till kyrkan, en mil derifrån. En sådan liknöjdhet häntyder derpå, att arvodet eger förmåga döva alla ädlare känslor, t:1l och med mellan barn och föräldrar. Nödropen från de olycklige hade hörts till Norhytte by, ej långt derifrån, utan att någon annan brydde sig derom, än kolemottagaren vid Nerhytte masugn, en man, som mistat ena armen; denne begaf sig i väg för att hjelpa, och mötte på sjön, Moss Daniel Janssons i Abberget måg, Petter, med dess hustru, hvilka kolemottagaren bad stanna och lös taga tömmarne, för att med dem försöka hvad räddning vore möjlig, men hustrun skrek: nej! hästea är för mycket yster. De: kunde ej falla dem in, att med någon upp otf ing visa barmhertighet emot de nödställda. De skyndade sin kos, för attirättan tid hinna till kyrkan. Hustrun lärer vara mycket gudfruktig och troligen äfven mannen.?