Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 3

BB R SA SER St FEK humbug. IL De starka styrelserna ooh de svaga styrelserna. Franska regeringens kraftåtgärder mot pa iserstudenterna i anledning af deras upp trädånde vid studentmötet i Littich ha framkallat följande pikanta betraktelser i brisseltidningen IL Etoile belge: . Det finnes här i verlden, som man vet, svåga styrelser och starka styrelser. Om man i detta sfseende får tro den officiösa pressen i Paris, är mönstret för starka styrelser den i Frankrike, och det fullkomligaste specimen af svaga styrelser, det är den parlamentariska styrelsen i allmänhet och den i Belgien isynnerhet. Vi skola noga akta oss för att bestrida denna sanning från den militära styrkans syppunkt, för att tala höfligt; men vi fråga oss hur det kommer sig att den starka styrelsen par excellence är rädd för allting i det inre, medan under samma omständigheter den svaga styrelsen icke hyser den ringaste fruktan. e här hvad som föregår: några. dussin parisiska studenter ha varit i Lättich för att göra löjliga demonstrationer, hålla tal som vi ha ogillat och som icke ega någon annan ursäkt än oratorernas ungdom och deras fullkomliga oerfarenhet: i stället för att låta dessa ungdomsdärskaper passera utan buller, kallar den starka styrelsen sju studenter inför det akademiska rådet; låter dem undergå ett högtidligt förhör; derpå efkunnas en dom af folk som icke äro domare, för att från universitetet i Paris för alltid utesluta studenterna, hvilkas brott är att ha hållit i moraliskt och politiskt afseende oförnuftiga tal på en främmande mark, och utom hvarje franskt domstolsområde! Bland andra fel har denna dom get, att motarbeta hvad som var af nöden att göra. Den uteslöt från undervisningens källor unga män, som ha bevisat att de hade stort behof af att erhålla undervisning om de vigtigaete saker i lifvet. Under det att den starka styrelsen utvecklade hela denna tillrustning mot en demonstration utan all betydelse och gaf en communique af domen åt alla tidningar, som bade vägat finna densamma godtycklig, sysselsatte sig den svaga styrelsen, på hvars territorium dessa diskussioner hade bhfvit hållna, icke i minsta mån med dessa uvgdomligs demonstrationer. Den lät helt beekedligt passera dessa våldsamma eller moderata diskurser af belgiska och franska studenter, mycket säker genom erfarenheten att tiden skulle göra rättvisa åt både ena och andra sidan och gjuta kallt vatten öfver dessa upphettade hufvuden. När, i Brissel, uti en republikansk sammankomst, man har upprepat protesterna mot Gud, samhället och borgarklassen, har den svaga styrelsen låtit talarne hållas, och arbetarse och borgrarne ha skrattat rätt bjertligt åt dessa filantroper, som med höga rop yrkade dödsstraffets upphäfvande med tillägg ef guillotinen mot borgarklassen, som i vöra dagar intagit aristokraternas lats. d Sedan dessa deklamationer egt rum ha allvarsamma händelser inträffat. Belgien har förlorat sin vördade konung, dess unge konung har uppstigit på tronen, efter ett slags interregnum af sju dagar. Hvilket vackert ögonblick för att göra upplopp, för utt gifva följd åt de vackra protesterna mot dt bestående! Nåväl, aldrig har Belgien varit mera stilla, mera lugnt, mera sam adt än under de dagar, som förflutit sedan len fatala 10 December och till Leopold I:s begrafning. Aldrig har det mera upprikigt, mera enhälligt, mera energiskt utryckt sin entusiasm för monarkien än den leg då Leopold II besteg tronen. Vi veta icke om de starka styrelserna kulle med lätthet uthärda ett dylikt prof. ön fransk senator, hr markis de Boissy, ;ttrade för icke längesedan att han i sälan händelse väntade sig en förskräcklig öra! Det är derför att det i sjelfva verket icke inns några starka och i det inre stadgade tyrelser. annat än dem som hvila på fol sens aktning och förtroende. Men denna ;ktning och detta förtroende grunda sig på efolkningarnes sedliga och materiella välefinzsande ; deras källa är friheten och icke jet absoluta väldet. 6 I TÅ fi AN KR ÅA PL RM RR et JA