Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 3

Glädjeyttringarne i landsorten. I Filipstad bölls den 28 Dee. en fest till firande af representationsförslagets antagande. Personer af alla stånd och klasser sågos der blandade om hvarandra — all ståndsskilnad tycktes vara upphäfd. Vid inträdet möttes man af en festlig anblick. Fondväggen var smyckad med konungens valspråk, omgifvet af blomsterbindlar, och på den midt emot uppställda talarestolen sågs Filipstads vapen, bekransadt af blommande växter, hvilka äfven omgåfvo och liksom i en grönskande skog inneslöto sjelfva talarestolen. Öfver desamma korsade hvarandra skandinaviska flaggor. Sedan sorlet af den böljande menniskomassan något saktat sig, besteg bergmästaren ÅA. Sjögren talarestolen och utbragte en skål för konungen. Härpå uppstämdes: Ur svenska hjertans djup af Filipstads och Persbergs förenade skarpskyttemusikkårer, hvilka hade sin lats på salongens musikläktare. Uti denna sång instämde äfven med hänförelse den närvarande samlingen. Något sednare begärde åter samma talare ordet, för att föreslå en skål för sjelfva reformen. Då musikkårerna derpå uppstämde: Frihet bor i Norden, uppgick ridån till teatern och en tablå visades, framställande konungens namntransparent, omgifven af blomsterkransar, hvilket allt uppbars af det Godas och det San-: nas genier, samt Svea och Nore räckande hvarandra handen; vid deras fötter syntes Friheten. och Jemnlikheten. Nästa talare, hr A. Sandahl, föreslog en skål för justitiestatsministern L. de Geer och öfriga konungens rådgifvare. Doktor V. Pallin fick sedan ordet, för att föreslå en skål för rikets ständer. Den följande talaren, rektor. Chr. Lagerlöf, hade fått uppdraget att föreslå en skål för brödrariket Norge. Skålen för den fria pressen föreslogs derpå af apotekaren R. Ringström s:r. Sedan man intagit supe. uppträdde hr W. Axelson och föreslog en skål för qvinnan. Dansen fartgick sedermera, oaktadt en besvärande trängsel, till midnatt, då den glada och festliga tillställningen upplöstes.