Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 2

att tillverkningen må få bedrifvas under hela året; dock att året indelas i 24 terminer af 14 dagar hvarje, och att anmälan om tillverkning börske för minst två terminer, eller en månad i sender; att bestämmelserna om maximioch minimiqvantitet för tillverkning må borttagas; alt restitu ion af erlagd afgift med 75 öre pr kanna må medgifvas vid utförsel af bränvin, och att bränvinsdestillering må medgifvas under hvilken tid af året som helst och med redskap af hvilken,storlek som helst, dock under uppsigt af kontrollör, som af fabrikanten aflönas. Adeln har i dag icke uträttat något annat än ökat antalet af reservanter mot representationsreformen med tre nya ledamöter, som förmodligen ansett det vara af vigtatt Psamtid och efterverld? erfara att äfven de röstat nej. I sammanhang härmed böra vi nämna, att i förra plenum, omedelbart efter beslutet om tryckningen af refora debatten och namnlistan på de den 7 December närvarande ledamöterna, tillkännagaf ryttmästaren G. R. Lagerhjelm, att han fann detta antyda en önskan från ståndet, att voteringen skulle nämnda dag ha varit öp pen, hvarför han nu tillkännagaf sig ha röstat nej och anmälde sin reservation. I Presteståndet försvarade professor Ribbing i ett både till framställning och innehåll utmärkt anförande sin motion om prebende-pastoratens indragning, om hvilken åtgärd ekonomiutskottet tillstyrkt en fram ställning till K. M:t. Talaren förklarade dock till slut, att han visserligen icke, då han väckte sitt förslag, hade påräknat att det skulle af det högvördiga ståndet birallas, men han hade likväl trott det vara af vigt, att de, som befunno sig på Zions höjder, erhölle kännedom om hvad man tänkte nere i dalårne, och han lade för öfrigt de högvördige på hjertat, att man medan tid är borde tillse, att behöfliga förändringar i etatskyrkans organisation blefve vidtagva, ty ju längre man dermed dröjde, desto mera blottställde man sig för att de förändringar, som fordrades, blefvo oförenliga med hela institutionens bestånd. Naturligtvis fann, högkyrkligheten deremot statskyrkan hotad af den föreslagna reformen, och man lyckönskade sig, att genom prehbendena ett band funnits mellan de teologiska lä rarne och kyrkan, hvilket skyddat våra universiteter och vårt land för de vådor, för hvilka man i utlandet varit blottställd. Vi behöfva icke säga, att dessa åsigter gjorde sig gällande i ståndets beslut. Preste-, borgareoch bondestånden hafva förehaft den redan af adeln bifallna propo sitionen om oäkta barns arfsrätt. Det först nämnda ståndet afslog propositionen med? rösters majoritet. Borgareståndet beslö dess återremmitterande, efter eu saknik granskning, som visade huru i hög grad otillfredsställande det kongl. förslaget vic närmare påseende är och huruledes det fö; öfrigt är behäftadt med betänkliga formell: brister. I bondes åndet, der dessa skäl blott föga och ofullständigt blefvo utveck lade, bifölls deremot det kongl. förslaget Man ansåg nemligen der, att förslaget vis serligen icke ginge så långt, som man ön skade, men att det var bättre att taga nå got än intet.