Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 1

eMottag denna, sköra dam, till tecken att ni någon dag vill emottaga gifvaren.4 Den upprörda skönheten svarade genom att slå nejlikan ut banden på honom och säga: YDet är på det sättet jag skall taga emot dem båda två. Mr Casenower rodnade häftigt och tårarne kommo honom i ögonen; men mrs Mayfield vände honom ryggen och rusade in i sitt eget hus. Ea gång väl der, kände hon, att hon varit hård och oböflig, och blickande ut genom fönstret såg hos stackars Casenower stå qvar helt nedslagen på samma fäck, der hon lemnat honom; hon säg honom böja sig ned och taga upp nej: likan; han betraktade den sorgset. gömde den vid sitt bröst och gick sedan långsamt och modstulet sin väg. Hvilket odjur jag är! var mrs Mayfielde första tanke. Jag afskyr honom! var den andra. Varande således missnöjd med sig sjelf, förvärr de hon saken genom bitterhet, och i denna sinnesstämning bar det af ned i trädgården, ty hon såg mre Hathorn der. När hon kom fram till henne, fann hon att henves kusin stod och såg på Rschel, som 10g upp spenat till middagen, medan den gamle korporalen, sittande på litet afstånd, likaledes betraktade sin sondotter, och derunder upplifvades hans skumma ögon då och då af ömhet och ett uttryck af klarnande medvetande. Mrs Mayfield såg ej denna tafla; allt hvad hon säg var Rachel; och efter några alldagliga ord sade hon till mrs Hathorn half. högt, men dock tillräckligt tydligt för att höras af Richel: Skola de der två stanna gqvar hos oss i all sin dag? Mrs Harhorn svarade ej; hon rodnade ock