Aftonbladet – 10 januari 1866, sida 1

Troligen en fjärilk, var svaret; han samlar sådana.t Hvilken tok ban är!4 Hen är en god menniska i alla fall. Token är det vanligen, Jane! sade mrs Mayfield högtidligt. sJa, Roses Se på den der karlen; se väl på honom om du vill vara eå god. Af allan de män, som förfölja mig, är deune den, som är löjligast i mina ögon. Ha, bal! Fjäriln kom lyckligt öfver staketet, det riktigt roar mig, Jane! ONA 2 Mörk mina ord; jag skall ej ha samma tur som fjäriln.4 Hvad menar du? Den der karlen är min blifvande man — det är alltihop. Nå, Rose, hur kan du tala så? Du vet mycket väl att han är den sista du skulle tagas Precist, och derför skall han tega mig; jog känner att han gör det; jag kan inte fördraga havs åsyn, och derför blir han säkert den sanuskyldige; du får väl se — du fär väl se! — och kastande på sin frände en blick, som uitryckte en förunderlig blandning ef skalkaktighet och bit terhet, lemnade hon rummet hastigt, med en utmanande blick öfver sin axel utiträdgården. Jag säger ej att sådana skrämskott ofta kommo öfver henne; detta hände tilifelligtvis; i alla foll är det betecknande, och läsaren har rättighet att känna det. Mr Casenower kom nu säleles emot mrs Mayfield och presenterade henne en dubbel nejlika från sin trädgård; han tog af sig hatten med en stor gest och sade med oskyldigt; mein nögot malplateradt gulönteri: