hans hjerta var oupplösligen bundet vid henne och att han hellre ville dö än gifta sig med en annan. Hvad kunde hafva verkat en så plötslig förändring i den unge mannens sinne? Måhända får jag reda på saken?? var hans slutbetraktelse; och han hade rätt; han fick reda derpå och Eg en kom från det mest oväntade håll. Då han gick förbi värdshuset i byn, blef han tillropad från salsfönstret; han såg upp och hvem satt der, om ej farmer Hickman , med ölmuggen i hand. För att säga sanningen var Hathorn ingen fiende till öl, isynnerbet på en annans bekostnad, och tänkte dessutom: ?Hickman har fått sig en god klunk, han är branog röd i ansigtet; jag skall se till, om jag ej kan pumpa ur honom nåfording om honom och Rose.? Sålunda. följde han beredvilligt Hickmans vink, och efter ungefär en half timmas förlopp var han också rödare i ansigtet, än naturen egentligen ämnat. Om förståndet kryper ut, när vinet kommer in, hvad skall det då göra, när ölet kommer in? . Gamle Hathorn och Hickman voro mycket förtroligare vid glaset än de någonsin varit förr, och Hathorn pumpade Hickman visserlig.n, men som Hickman i ett fall önskade blifva pumpad och var ännu slugare halfdrucken än nykter, aflockade den gamle farmern honom ingenting om Rose, men han fick oförmodadt höra en listig och ondskeiull blandning af sanning och lögn angående Rachel Wright; det var ej en obestämd skizz, lik den med hvilken han förhärjade Roberts lycka; det var en lång omatändlig nistoria, full, af vanställda sanningar och vetydigheter och förskönad med en eller innan pkiigt bastant lögn; men af dem unnos ej många; steckars Dick kunde j vara ärlig ens, när han hade med Hin Jude att göra: ett stort misstag, emedan lenna personlighet aldrig låter lura sig; irlighet är vår enda rekommendation i hvarje iten affär med honom, Forts.)