khan kunde högakta, om detta mönster va en dålig, lättsinnig varelse? Sedan kon sjelfförebråelsen: för denna Rachel hade har ögonblicket förut varit hardt nära att råkt i gräl med sin far — deras första allvar samma missförstånd. Efter en vild stric med sig sjelf, tvingade han sig att se, de hon måste slitas ur hans hjerta. Han steg upp, blek men sträng, efter en stum själs kamp, som varat en full timma, ehuru der tycktes honom blott en minut, och gick fö) att se efter sin far. Han fann honom ilo. gen, betraktande tröskningen, men som en, den der icke ser hvad han har för ögonen. Hans ansigte var nedslaget och bedröfvadt, hans hjertas stora och så länge hysta önskan hade blifvit skakad och det äf hans egen son; och då hade han talat bittra och vredgade ord till denne son-och hotat honom; och han hade svarat vördnadsfullt, men orubblig som jern, och den gamle mannens hjerta började blifva tungt. Han såg upp och der stod Robert, blek och sträng och såg stadigt på honom med ett uttryck, som gubben alldeles missförstod. Gamle Hathorn upplyfte hufvudet och sade bittert; Nå? Far, sade Robert med slocknande röst, Pjag har kommit att bedja er om förlåtelse ? Farmern Hathorn såg förvånad ut. Robert fortfor: Jag skall gifta mig med hvilken qvinna ni vill, far — de äro, alla lika, det gör mig detsamma.? K Huru, hvad är det, som står på, Bob? Det är för mycket åt andra sidan igen.? Och om jag sagt något, som gjört er ledsen, så förlåt mig, fader?? : ?Nej, nej, nej!? ropade gamle Hathorn, tala ej mer om den saken, Bob; det var intet att klandra mer än mitt häftiga lynne — tala ej mer derom. Minsann, om inte den stackars pojken låtit det riktigt gp sig till hjertat, han her icke ett grand färg qvar på kinderna?