Aftonbladet – 9 januari 1866, sida 1

ni icke er Robert gå och krusa så länge, ty den der . ni förgrår ? Allt väl?, svarade Hathorn, ?iio mot ett, om det icke är er han vill tala med mig om.? Hathorn och hans son gingo derefter ut på gården, och Hickman vann, hvad han så länge förgäfves eftersträfvat, en lugn töte-å-tete med mra Mayfield — men icke destomindre, om en qvinna är af den sorten, som har en vilja, så är det farligt att drifva henne till den afgörande punkten. ?Nåväl, mrs Mayfield?, sade han lugnt men fast, jag hår nu uppvaktat er i sex månader och nu skulle jag gerna vilja hafva mitt svar. ?Ja?, eller ?nej?, om ni behagar.? : Mrs Mayfield drog sig obemärkt åt fönstret, det låg utåt gården: Robert och hans far vandrade långsamt upp och ned vid sidan af dammen i nedre ändan deraf. Mrs Mayfield följde dem med spänd uppmärksamhet, derpå vände hon sig till hälften emot Hickman och sade långsamt: ?Nåja, hvad det angår, mr Hickman, har ni visserligen följt efter mig öv en tid, och jag vill ej förneka, att jag tycker er vara ett ycket trefligt sälskup; men jag har varit gift en, gång och gjort ett: stort misstag, som ni sroligen hört, således är jag nu tvungen att vara försigbg. cHvad, är ni rädd för mitt humör, Rose? Jag anses icke vara någon häftig och svår menniska, icke mer än ni sjelf.s Åh nej! Jag har ej funnit något fel med er, — vi bafva bara inte varit så länge bekanta just. Det är ett fel, som minskas med hvar dag. tJa, det förstås; också när ni väl är bosatt på Bix, kanna vi ju träffas nästan dag