Aftonbladet – 9 januari 1866, sida 1

Om jag vill blifva din, tills döden skiljer oss åt? Nå, huru kan jag svara på det just nu? En sådan fråga fordrar åtminstone någon uppmärksamhet, och se på det här hålet på min spetskraze, som jag häller på att stoppa; om jag ej egnar hela min tanke deråt, har skall jag då kunna laga det ordentligt?? : Mr Hickman hade ä förr visat. mrs Mayfield, att han ville hafva saken afgjord, än hon faon sig hafva fått mycket att göra: två: gånger måste hon gå öfver gården med linne, -hon skulle taga upp en sjuk kyckling och förklara sin mening om dess åkomma. Hon skulle fylla mjölk i en stäfva och gifva en af hennes kalfvar att dricka. Hon skulle leda en ko från brunnen till ladugården och en annan från ladugården till brunnen, och när allt detta och mycket annat dertill var gjordt, fick den unga damen sigte på våra vänner i Hathorns kök, och lifligt utropande: ?Kom den här vägen!? förde hon mr Hickman in i ett sällskap, der hon visste, alt han ej kunde påtvinga henne det olägliga samtalsämnet. Fördöme henne!? mumlade den förälskade, i det han följde henne ini Hathorns kök. Efter de vanliga :helsningarne sade farmern, som märkte Roberts otålighef till Hickman: Vill ni ursäkta mig ett ögonblick, farmer, Robert har något angeläget att tala med mig om, vi skola gå ut till ladan.? Derpå vinkade han åt rars Mayfield och hviskade henne i örat: DLåt icke den der sätta upp er emot min Robert, som är värd hundrade sådana som han. Mrs Mayfield hviskade tillbaka: och låt