Aftonbladet – 9 januari 1866, sida 1

Har ni någon aning om, hvad han skrattar åt?? sade mr Casenower torrt. Far tänker, att ni skall göra mig till ett åtlöje på torget, sir?, sade Robert med ett svagt leende, men bry-er ej om honom, sir, jag skall försöka göra er till viljes.? Ni är en god gosse, Robert. Jag måste gå tillbaka till mrs Hathorn?. Och åter stultade han af. Far?, började Robert; men isnan han kunde inleda dtt ämne, hördes röster utarför och mrs Mayfield kom in, åtföljd af Richard Hickman. Pjat! pjat! pjat!? sade stackars Robert retligt, ty han förutsåg ändlösa afbrott. Mr Hickman hade under några minuter varit upptagen af den angenäma uppgiften att få mrs Mayfield på det klara; men af åtskilliga skäl hade mrs Mayfield ingen lust att komma på det klara denna förmiddag. Ett af dessa skäl var att ehuru hon tyckte om Hickman tillräckligt för att gifta sig med honom, tyckte hon mera om någon annan; och hon var ännu icke viss om denne persons afsigter. Hon ville derföre vara sä ker på, att han ej kunde få Pål innan hon tog Per. Nu hafva vissa damer, nir de ej vilja komma till afgörelse, utvägar att undvika det, som en man svårligen skulle kunna hitta på. Ea af dem är att beständigt vara i rörelse, Pty? — resonera de — om han ej kan hålla. fast min STOR på något ställe, kan han ej heller få håll på min själ, ty min själ är innesluten i min kropp?: och uti detta ligger en viss, obestridlig filosofi. En anvan utväg är att vara så fordjupad i någon obetydlig små sak, att de ej just då kunna skänka vederbörlig uppmärksamhet åt den vigtiga frågan, och derföre blygsamt uppskjuta den.