Aftonbladet – 9 januari 1866, sida 1

Se nu, jag sätter nageln till den här stjelken och den delar sig villigt i en knippa af små fibrer eller trådar; se, detta är rent fibrer, och när det kommer i magen gör det menniskan muskelstark. Kan någonting vara tydligare? : Mr Hatborn, som visat symptomer af otålighet, svarade, att han visste af egen erfarenhet att kål icke blir annat än varmt vatten i en menniskas mage. Ack, ni vet ingenting om kemien, min gode vän. Godt, sir; ni påstår således att det finnes en hel hop must i ett kålhufvud?4 tJa, det påstår jag! Då skall jag säga, hvad jag skall göra med er, sir. Det är någon narr, som har gått och planterat ett halft tunnland jord med kål i min bohveteåker. Det var ingen narr, inföll mrs Hathorn skorpt; det var jag. Det var ingen narr, som ni ser: det var ett qvinnfolkt, svarade Hathorn med största lugo. Nåväl, sir, vill ni lefva på bustru mins kål en månad, och under hela tiden skall jag ej äta någonting starkare än oxkött och skinka, och vid slutet af månaden skola vi taga ihop och brottas om en mugg öl, så få vi se hvem som får öfvertaget. Har ni lust?4 bå, detta är sättet att resonnera på landet, he, mr Robert 24 Ja, sir; det skulle just vara rätt åt far, om ni tog ihop med honom med hans sjuka ben; men jag håller ej med er om kålen i alla fall; en rofva är vattnig nog, men ett käålbufvud och en svamp kunna komma ungefär på ett ut, så föreialler det mig.4 Mr Casenower, inföll mrs Hathorn, lofvade sir mig ej att visa mig en penste i