(Insändt.) Till de ?Medlemmar af Lunds studentkår, som yttrat sig i en artikel införd i Aftonbladet n:r 300 sistlidet år. Ibland de mångfaldiga frågor, hvartill nämnda artikel gifver anledning, beder undertecknad att få framställa följande: Hvilka äro de intressen, hvilkas eniga samverkan vi hittills hatt att tacka för vår lycka?, som komma att splittras genom det nya representationsförslagets antagande? — och har iske under det gamla representationssystemet, isynnerhet under vissa tidskiften, lika stor splittring funnits inom vårt land, som den H. H. anse ega rum i bäda våra broderländer? Skulle man ej med användande af H. H:s uttryckssätt kunna skäligen säga, att det förhållande, att ett enda samhällsintresse, då det är den stora majoritetens af nationen, varit tvunget att lefva af de öfrigas (minoriteternas) ädelmod, synes lika litet öfverensssämmande med billighet och rätt, som det af H. H antydda? Hafva H H. besinnat och med afsigt uttalat den insinuation mot representionsförslagets författare om ett mindre redbart handlingssätt, som ligger i uurycket. att jemnlikbhet begagnats som lockfågel och murbräcka?? — och om så ej skett, en sådan afsigt ej funnits, d. v. s. om H. H idet hänseendet tänka lika med den stora mängden af ärliga svenska män, skulle H. H. ej anse tillbörligt att genom en offentiig förklaring tillkännafva att H. H. åtminstone erkänna honom för en ärlig svensk man. om H. H. ock ej skulle vilja instämma i den åsigten, att han gjort sig väl förrtjent om fäderneslandet. Slutbgen: då nu ett statskick på laglig väg blifver iofördt och varder bestående ordning, blir det ej en pligt för hvar och en och derföre ett dyrbart mål för hvarje sann fosterlandsväns redliga sträfvande att med ord och handling bidraga dertill, att detta statsskick, älskadt af samhälismedlemmarne, må genom den anda af fosterlandskärlek och inbördes rättvisa och välvija, som litvar desamma, blifva välsignelserikt tör allmänt och enskildt väl? — och om så är. har ej fosterlandet skäl, har det ej rätt att hoppas att H. H. skola komma att tala och handla i en annan anda, än den som tyckes för närvarande vara den hos H. H. rådande sinnesstämningen med afseende på den nu mträdande alornag Ardning?