Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 2

Ja, på det sättet är det ni, karlar, som alltid tro er förstå qvinnorna. : Det är mera troligt, att hon är rädd att komma att hålla dig för kär och ställa till ledsamheter i en familj. O, moder, tror ni det är så? 8å der ja, jag är en toka, som berättar dig sådana saker. Ack nej, nej, nej! Det finns ingen vän, lik en mor.4 Det finns ingen dåre, lik en mor, det är min tro. Nej, nej! Gif mig litet tröst, moder; säg mig, hvad ni ser för teckeu, att hon tycker om mig.4 Nåväl då, när hon är rigtigt säker, att du ej ser åt hennes håll, tilldess kan jag se hennes öga hvila på dig, som om det funnit sin ro. SAck, så lycklig ni gör mig; men moder, så noga ni måtte gifvit akt på henne?4 Naturligtvis gaf jag akt på henne och dig med. Jag har sett redan en lång tid huru det stod till.? Men ni har väl aldrig talat med Rose eller min far?4 Om jag hade det, skulle hon blifvit skickad ur huset, och en god sak hade det varit; men då skulle du ha gått och grämt lig, ser du, och mrs Hathorn suvkate. Moder, jag måste kyssa dig! Nu har ag fått mod att tala med far om det ocksä. Tärk på saken, Robert. Han har fästat itt hopp vid, tt du skulle gifta die med lin kusin. Det blir ett bittert piller för len gamle mannen, och hans lynne är så äftigt. För himlens skuld, besinna dig. ag ej, ovad man skall göra, det för. tkrar jag, (Forts. följer