Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 2

besöka några slägringar. På detta vilko stannade Rachel qvar och gjorde de sysslor som föreföllo i Hathorns hus, och det märk tes tydligen, att under denna tid henne kiad fick en friskare färg och hennes lik giltighet och mattighet synbart minskades Hon var mycket verksam och nitisk i sit arbete, och gamle Hathorn var så nöjd me henne, att han en dag sade till mrs Ha thorn: ?Det skulle ej göra mig nägot, on Betsy aldrig kom igen mer; den här Rache är värd ett helt dussin sådana, som hon. Betsy kan passa oss lika bra ilängden? sade mrs Hathorn något torrt och efter tänksamt. Beisy!? upprepade farmern föraktligt det är mera förstånd i Rachels lillfinger. än i den jäntans hela kropp.? Det var ungefär två dagar sednare, som följande samtal egde rum emellan Roberi Hathorn och hans mor: Är det sannt, hvad jag hör, att mr Pa. trick talar om att gå sin väg i nästa vecka? Hafva de ej varit här länge nog, Ro bert? Jag önskar, att de ej må hafva varit här för länge.? Hvarföre för länge, när ni sjelf bad dem stanna, moder?? Ja, det gjorde jag, och jag är rädd att jag handlade mycket orätt. Men det är svårt för en mor att neka sin son något.? Jag är er mycket tacksam, moder, men ag kan icke komma ihåg, att jag någonsin ped LJ da nå ej, nej! Jag säger ej, att du någonsin sade din CA Mah Ihbbor:s men du såg upp i mitt ansigte och visade din önkan tydligt nog för mina ögon; och ser lu, en stackars je woka, som jag, vet j huru hon skall kunna säga nej åt in gosse, svm aldrig gjort henne letisen