Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 2

Korporal Patrick fick lefva. Men detvar å ett hår — han räddades genom en af dessa tillfälligheter, som vi kalla en lycklig slump. När mrs Mayfields Tom red efter doktorn, var denne genom försynens skickelse borta. Hade han i stället varit hem ma, skulle vår berättelse nu fått taga farväl af korporal Patrick — ty denne doktor var en af den blodtörstiga sorten. Det var hans lust att dräpa män och qvionor med ett vapen, sem har slagit långt flera än svärdet i nyare tider; det kallas lancetten. Hade han funnit en man sanslös, skulle han hafva stuckit honom; han stack alltid en medmenniska, när han kom öfver henne sanslös; icke så särdeles ädelmodigt, eller hur? Om han nu dragit ur dessa gamla ådror en enda matsked af det röda fluidum, som utgör mennis:ans lif, sEnlle den gamle hafva återkommit til! sina sinnen, endast för utt sjunka ned nästa timma och dö af brist på denna lifsström som blifvit honom frånstulen på embetets, vägnar. Som det nu var, andades han, och återkom till lifvet långsamt och så småningom. Först var hans högra arm kraftlös, sedan kuade ban ej röra högra benet, men sut. ligen återfick han bruket af sina lemmar, men förblef svag och hans stackars hufvud var bedröfligt förvirradt: det ena ögonblicket var han fullt redig, det andra tyckies hans minne af alla sednast passerade händelser alldeles förmörkadt — och dä brukade han skaka på-hufvudet och sucka — men nawuren var siark hos honom och han blef bättre, ehuru långsamt. Så snart han var i stånd att gå, föreslog han Rachel och mrs Mayfield, att de skulle återvända hem, men mrs Ha:horn lade sig deremot och bad Rachel intaga hennes huspigas plats på en vecku; medun denna fick