Aftonbladet – 8 januari 1866, sida 1

vara obeholgt att sarskudt lästa uppmirksamheten på dess stora vigt och huru angeläget det är, att hvar och en i mån af sin förmåga söker ådagalägga detta intresse i handling. Det tworde mellertid icke vara alldeles ur vägen att begagna tillfället att erinra derom, huru universitetsfrågan, som vi betrakta såsom en af vårt lands allravigtigaste frågor, både ur nationel, social och intellektuel synpunkt och åt hvars redande vi under en följd af år egnat oaflåtliga bemödanden, trotts allt motstånd, som de särskilda intressena och skuggrädslan för allt nytt, i troget förbund med iröghetens motständskraft, förmått uppställa deremot, dock skridit betydligt framåt och synes på god väg att erhålla en praktisk lösning. isserligen har ekonomiutskottet vid denna riksdag, som afdagatager motioner dussinvis (till en del väl derföre, att utskottet anser denna riksdag böra bli af kort varaktighet och icke sedan representationsreformen blifvit genomförd böra befatta sig med andra mera vigtiga och mera genomgripande frågor än sådana hvilkas behandling är oundgänglig), altstyrkt förslaget om en skrifvelse till K. M:t med begäran om nedsättande af en komitå för utredande af frågan om ett universitet i hufvudstaden och utarbetande af plan och kostnadsförslag dertill. Detta betänkande har nyligen blifvit behandladt af ridderskapet och adeln, och det blef inom nämnde stånd godkändt med en så ringa majoritet, att man nästan ekulle kunna taga för afgjordt, att under andra förhållanden och om ekonomintskottet velat något inlåta sig på saken och icke behandlat den så summariskt, förslaget skolat hos ridderskapet och adeln vinna framgång. Om man jemför det stora antalet och betydenheten uti dylika frågor af de por OnT som med värma uppträdde för saen och kraften af deras argumenter med de få personer som uppträdde emot densamma samt de föga kraftiga skäl som af dem anfördes, har man tillräckligt stöd för ett sådant antagande, och det torde med sanning kunna sägas, att saken i sjelfva verket nu vann en fullständig moralisk seger på riddarhuset. Det enda egentliga skäl, som utskottets majoritet för sitt undanskjutande af saken åberopat, nemligen att Upsala genom jernvägen kommer i så nära beröring med Stockholm, att ett universitet i sistnämnde stad derigenom blir obehöfl gt, håller allsicke stånd, vare sig att man ser på universitetets behof af hufvudstaden eller hufvudstadens behof af ett universitet. Vi äro tvertom för vår del fullkomligt öfvertygade derom, att jernvägsförbindelsen emellan de båda städerna skall leda derhän, att universitetets flyttning till hufvudstaden blir en absolut nödvändighet, insedd, erkänd, varmt påyrkad och genomdrifven af universitetets egna närmaste målsmän. Jernvägsförbindelsen skall nemligen i så måtto flytta universitetet närmare till hufvudstaden, att universitetet kommer att röna alla olägenheterna af hufvudstadens närhet, utan att erfara de fördelar, hvarigenom dessa olägenheter upphäfvas och motvägas. BStudenterna komma att allt som oftast resa till hufvudstaden för attroa sig, men kunna under sådana förströelseturer icke draga någon synnerlig nytta af hufvudstadens bildande institutioner och den civiliserande inverkan, som det sociala samlifvet inom ett större samhälle kan uföfva. Mot alla de faror och frestelser som hufvudstadslifvet medför, isynnerhet vid sådana ofta upprepade flyktiga besök, finnes då icke det motgift, som om de studerande bodde och vistades härstädes, skulle ligga uti ett för dem öppnadt umgänge i familjekretsar och stiftade bekantskaper med ädla och bildade menniskor, inför hvilka de hade att upprätthålla sitt renommå, på hvilket de vid de tillfälliga besöken här, som ske hlot il Lyst4, torde anse sig mindre behöfva tänka, Vistandet i Upsala skall på mångfaldigt sätt komma att fördyras genom den något närmare beröringen med hutvudstaden, utan att kunniga och behöfvande etudenter få något godt af det rikliga tillfälle till lättad subsistens som genom akademiska konditioner, informationer m. m. skulle öppnas dem i hufvudstaden. På samma sätt skola för de akademiska lärarne många olägenheter uppstå, utan att de komma i åtnjutande af d förmåner, som hufvudstaden skulle erbjuda dem, om de vore här bosatta och hvilka vi tillförene uti mer än en artikelserie sökt fullständigt ådagalägga. Hvad Lunds universitet angår, så torde icke mycket behöfva ordas om dess framtid. Nationen har i dessa dagar fått ögonen tillräckligt öppna för all den småstadsynklighet, som der vill gifva sig min af att vara ett högre vetande,! som ställer sig utanföre eller öfver nationen. Vi hafva med flit icke velat omtala åtskilliga drag af råhet, åtskilliga brutala opinionsyttringar mot enskilda personer, hvarom de skånska tidningarne nyligen haft att derifrån för: mäla, emedan vi icke velat lägga sten på bördan. Lunds akademi har haft sin mission; vumera är dess roll utepelad: långt ifrån att vara någon gränsvakt oah något vedikel för svensk nationalanda, synes den vara på god väg att bli ett stambåll för en ens:dig, trångbröstad och stundom ganska egoistisk och illvillig skånsk partikularisu eller snart sagdt separatism. Denna akademi har haft sin lysande period; nu är denna så alldeles förbi, att ehuru den ännu bibehåller den storståliga benämningen af universitet, de för handen varande förhållandena nästan innebära en parodi på detia begrepp. Enskilda bref från trovärdiga personer upplysa, att ehuru man trycker kataloger som uppvisa ett antal af mellan 300 och 400 närvarande studenter, så utgör antalet af de verkliga studenter (om man frånräknar personcr, som äro graduerade eller redan tagit embetsexamen), hvilka på en gång verkligen äro närvarande, föga öfver halftannat bundrade. Det säges också, att åtskilliga professorer nästan helt och hållet sakna åhörare. Till följd af de lättade kommunikationerna är det för närvarande lättare att från Skåne komma till hufvudsta