Aftonbladet – 5 januari 1866, sida 2

man i Bälårne, öfverhojande honom med förebråelser. Rachel var vid hans sida, fåfängt bemödande sig att lugna honom och sluta hvad som för henne måste vara ett högst pinsamt uppträde: Vid ett tecken af mrs Mayfield upphörde musiken och bondfolket vände sig fulla äf nyfikenhet till dem som förorsakat afbrottet. Vd Det finnes TR bjertan här i verlden?, ropade Patrick till; alla de närvarande, ?uslingar som smyga sig in i hederliga hus och förgifta dem — nidingar, som beröfva den fattige det som är dyrbarare än lifvet; ja, ja, långt bättre; än lifvet.!? Och i det. han yttrade dessa ord: sägs Patrick vackla. Gubben är drucken?, sade Hickman; ?jag vet icke hvad han menar.? Rachel rodnade lifligt och utropade: ?Nej, master Robert, jag försäkrar er att han icke är drucken, men. han. är sig. ej lik; han har klagat öfver något ondt en lång stund; se, se på hans ögon. Gode Gud; farfar är sjuk!? Och just som hön sade dessa ord, sägs Patrick, som, ifrån det ögonblick då han vacklat, hade stirrat vildt och förvirradt omkring. sig, plötsligen låta hufyudet sjunka och stupade på knä; han skulle hafva fallic på sitt, ansigte, om ej Rachels arm hållit henom uppe. 2 : I ögonblicket kommo flera personer omkring dem; ibland dem ; Robert och mrs Mayfield. Robert löste hans -haleduk, och betraktande den gamle mannens ögon och ansigte, sade han allvarsamt och ömt: chel, jag har sett sådent här förut — under skörden.? . 0, master Robert, hvad är det? Rachel, det är ett solstygn!? Och han vände sig till sin imor. ?Gud förlåte oss alla; den gamle mannen; kunde aldrig stå ut med det arbete vi satte honom tilll? CFortsiö