re dagliga och femton vecko-tidningar; af le förra nar den största och bästa — the Argus — en daglig upplaga af elfvatusen; Maas storlek är densamma som London Times, dess pris fyra pund om året. Au fevoir. Quibuss Wisstonsskolorna ooh Barnhemmen i Lappmarken. Vi meddela på begäran följande uppsats ur Svenska missionssällskapets Tidning: Denna gång kunna vi icke inträda inom am lands gränsor, utan att intagas af vemodsfulla känslor, emedan der möter oss ett folk, som har sett sina skördar i flera på hvarandra följande år härjade af kölden, och som följaktligen måst framsläpa ett bekymmerfullt lif samt göra bekantskap med ett oförvålladt lidande. I förhållande till den allmänna nöden i dessa trakter, är den hjelp ringa, som Svenska missionssällskapets direktion varit i tillfälle att bereda åt de betryckta. Många af det uppväxande slägtet hafva dock funnit en fristad i missionsskolorna, der de hafva åtnjutit det, som för det andliga och lekamliga lifvet är nödvändigast. En större glädje än den, som kommit dessa arma barn och eras föräldrar till del, har icke kunnat beredas med de skärfvar, som nedlagts i offerkistån för detta ändamål, af den kristliga barmhertigheten. Utan, dessa offerstunder i barmhertighetens tempel, skulle betryckets timmar hatva varit långt flera ibland den lappska befolkningen. Med de ax, som plockats på barmhertighetens åkerfält, har månget barn blifvit mättadt, som annars skulle hafva lidit nöd. Genom välgörande menniskors bidrag har Herren framförallt. beredt dem ett bord emot alla deras fiender, d. v. 8. okunnigheten och otron samt kärlekslösheten. Dessa barn, födde och klädde af barmhertiga menniskor, hafva fått oaflåtligt använda sin tid till inhemtande af det enda nödvändiga, läran om Gud i Kristo: hafva blifvit kallade till delaktigheten i Hans Rörtjenör genom tron i Hans namn, och förmanade till attefterfölja Honom i kärlek, dygd och goda geiningar. Hvarje morgon hafva de fått förkunna Hans nåd och hvarje afton Hans sannfärdighet. Den andeliga och lekamliga näring, som de hafva saknat i sina hem; hafva de fått åtnjuta i missionsskoloma, som hafva att tacka den kristliga välgörenheten för deras tillvaro, och som således hvila på en säker grund, så att deras fortfarande bestånd aldrig kan hotas, eller deras välsignade verksamhet afstanna. Lika litet som flyttiåglarne hvarje vär skola RR att i oräkneliga skaror begifva sig till Lappland, lika säkert sko:a dessa nejder fortfarande besökas af ömmande och deltagande menniskors tankar och omsorger, för att bebåda hoppets glada vår åt dessa barmhertighetsinrättningar. På hvarje blad af lappska missionens historia finnas bevis på dessa flitiga besök, men framtörallt vittnar det, som vi nu fullskrifvit, att ömmande händer på ett högst rörande sätt utsträckts för att bispringa det uppväxande slägtet ibland lappska befolkningen. Till de 6 förut inrättade och under en lång tid med välsignelse verkande tillflyktsorterna för lappbarnens räddande ifrån andelig och lekamlig nöd, räkna vi nu två nyligen grundade barnhem, förstlingsfrukterna af Fem-öre-t ireningens axplockning på barmhertighetens åkerfält. Denna förening visar genom sin tjenande kärlek, hvilkens andas barn den är, då den oaflåtligt fortgätter sin verksamhet, ehuru nu under mindre gynnsamma förhållanden än i början, att den nemligen måste hårdare än förut klappa på dörren till de hjelpbevisandes boningar. Det var vår, då verket begyvvte: det var !en lika ljuf; som kort tid; nu är det höst, hvilkens mörker och kalla vindar göra insamlingsarbetet tungt. Nn pröfvas ihärdigheten, nu lägges deltagandet i motgångarnes degel, nu luttras omsorgen, nu renas kärleken från slagg. Förfarenhet gör hopp. att det en gång väckta deltagandet för de nya räddningsiunstalterna skall: vara -såsonr ett träd, planteradt vid vattubäckar, som sin frukt bär i sin tid, och hvars löf icke viss: a. Barnhems-mrättningen, som, såsom den spädaste af vära fara på missionsfältet i Låppmarken, behöfver all möjlig vård och hägn för att kunna rota sig och tillväxa, ligger oss närmast om hjertat, hvariöre vi först önska göra våra missionsvänner bekanta med dessa anstalter. Två sådana äro med medel, insamlade af Fem-öreföreningen, grundade och i en begyrmande verksamhet, hvilken snart skall utveckla sig till större omfattning, när läpparne: hunnit återvända ifrån sma fjellvandrivgar under sommaren; och aflemna sina barn i. barnhemmen, hvaraf det ena i Bäsksele by af Wiihelmina socken har till lärare erhållit J. Lindbom, f5rut kateketelev vid Gafsele missionsskola, och det andra i Bäåtsjaurs by inom Arjeplongs församling förestås af J. Rehn; som haft anställning såsom-kateketelev i Bastuträsks missionsskola. På grund af jersonlig bekantskap med, och till följd af pa: itliga menniskors omdöme om dessa lärare, våfår direktionen försäkra, att de skola visa ömet för barnen, och nitiskt undervisa dem: För barnens kläder öch föda är så sörjdt, att de icke skola lida brist derpå. -I hvartdera af dessa barnhem är rum beredt för 10 4 12 barn; och att antalet kan framdeles förökas. dertill finnas de säkraste förhoppningar, så framt icke på något oförmodadt sätt välgörerhetens källåder förtorkar. Vi lefva dock i den glada förhoppningen; att flera sådana barmhertighetsanstalter, skola få inrättas, Har allmänheten en gång visat benäfaen för att bispringa oss, så skola vi icke eller tröttna att vända oss till den med nya anspråk, då vi veta, att de hjelpbehöfvandes antal är stort, och att räddningsanstalterna utöfva en vägörande verksamhet. Erfarenheten gifver oss äfven detta hopp, och räknar sitt upphof ifran förändringen af missionsskolan i Tannsele till barnhem, der årligen 12 lappflickor på missionskassans bekostnad åtnjuta moderlig värd af föreståndarinnan Augusta Linder: :Hvarje der underhållet barn har blifvit en nyttig samhällsmedlem, och blifvit satt i tillfälle att vinna en bättre lefnadsställning. än om någon sådan uppfostringsanstalt icke hade funnits, samt motsvarat de uppoffringar, som blifvit gjorda af välgörande menniskor. Ty på den kristliga kärleken hvilar äfven denna inrättning, der barnen få alla sina 2ndliga och emo behof uppfyllda; såsom ock våra 5 missionsskolor, i hvilka. bar nen få undervisning, föda och kläder, hafva välgörenheten endast att tacka för deras upphof och fortsatta välsignelserika verksamhet intill denna dag. Med tacksamhet för de medel, som frivilligt influtit. till anläggandet och underhållandet at dessa skolor, förena vi, i bafnens namn, innerliga böner, att deras andeliga och lekamliga nöd. måtte behjertas, och att de måtte fortfarande få vara de föremål, hvarpå barmhertighetens sol kastar sina strålar. Antalet af undervisade, födde och med kläder försedda :barn i sällskapets 5 missionsskolor, Laxsjö, -Gafsele, Bastuträsk, Glommersträsk och ,Waikejaur, och i Tannsele barnhem, har under året varit 127, och halva utgiiterna för dem och för nämnde barnhem tillsammans utgjort 14.015 rdr rmt: Uti denna sumua äro lärarnes löner äfven inberäknade. Höraf kan hvar och en förstå; hurn billig den årliga -atgift varit, som at fosterföräldrarne fordrats för barnens uppehälle under ett svärt missväxtår, och huru öbetydlig 15: lärarne åtnjuts för deras dagliga mödor, Vi framhålla denna sorg Jiga verklighet för att beveka missionsvännerna till att för Lappska missionen föröka deras bidrag. hvilka kunde komma såväl lärarne och fosterför äldrarne som barnen tili godo, Förbättrandeta de:as ställning är ett ärende, som hänskjutes hel n bålet till iyckhgare fottade mevniskors be gt RAN Inlet AJ Ria HANJA