Aftonbladet – 4 januari 1866, sida 3

) slaget. Men enligt konstitutionen måste öfveri huset — the Legislative Council — eburu d I jringe-, tulleller skattlag, likväl gifva bifall det ej kan föreslå eller förändra en taxer linnan det proponerade förslaget, försedt med guvernörens underskrift, blir lag. De styn D 8 f 4 ) a .d j i 1 j d rande, de lagstittande och hela sllmänheten visste emellertid fullkomligt väl att denna afdelning af parlamentet aldrig skule tillåta ett sådant ruinerande stadgande blifva permanent lag och derföre funno ministrarne sig föranlåtna — emotseende detta resultat — att söka en utväg, som ej ken betecknas annorlunda än såsom knipslughet, ithy att de uppsköto förslagets uppsändande till eagde kammare för 6 månader och då inlemnade det endast derföre att sessionen skulle afslutas inom 14 dagar — hela tiden uppbärande tullen, som om den vore lagligen stadfästad, ehuru den endast var auktoriserad af en simpel resolution från underhuset. Förslegets öde skulle emellertid snart äfven då ha blifvit afgjordt, hadö ej de styrande begagnat sig af de mest oförsvarliga och inkonstitutionella medel, genom att insända detsamma, ej såsom en oberoende I proposition, redan antegen af den ena afdelningen af lagstiftande makten, och nu afvaktande utlåtande från den andra, utan sammanfattadt och infördt i en Annan bill, hvilken pro forma passerar båda husen vid I slutet af hvarje session, suktoriserande utbetalningen af siatens tillgångar för bestridande af dess utgifter under det löpande räkenskapsåret. Skulle nu öfverhuset förkasta tullförslaget, sålunda insmugladt i approde så föllo på detsamma också ela ansvaret att hafva nekat bifall till -utbetalande af medlen för statens behöriga Intgifter, löner, m. m., hvaremot, om det :I(som man hoppades) anto det som det gå allt det bråk, Inu förelades, för att und: bekymmer och risk, hvil et oundvikligen måste följa på en åtgärd, hvilken inställde -lalla utbetalningar för en oviss tid, då ethöllo de nu styrande ett slags medgifvande från det s. k. konservativa men i sjelfva verket sannt liberala partiet och det var allt det som åsyftades. Första kammaren fann emellertid en medelväg, hvilken ej var förutsedd eller påräknad — den lade åsido4, utan diskussion, den dubbla billen med. en förklaring, att den innehöll två belt och hållet olika ämnen, hvilkas behandlande och afgörande de ej ville företaga förr än desamma voro från hvarandra afsöndrade och till deras pröfning insända, Ipå samma gång meddelande underhuset att appropriationsbillen, Om ensam insänd, skulle genast bli bifallen. Några dagar efter detta besluts fattande, hemställde flera deruti intresserade köpmän till högsta härvarande tribunal (Sufrteme Court) huruvida statsmyndigheterna voro lagligen berättigade att uppbära tull, som ej var sanktionerad af båda afdelningarne af lagstiftande församlingen. Utan reservation förklarade denna domstols alla ledamöter att en dylik åtgärd var olsglig och att om änskönt i praktiken engelska parlamentet för högst 10. eller 14 dagar brukat uppbära dylik tull.då nytt förslag blifvit törelagdt parlamentet, detta skedde endast för att förekomma halsbrytande spekulationer och all sådan inbetald tull var ansedd som en deosition, hvilken man egde att återfå om örslaget blef afslaget af någotdera huset, härigenom tydligen ådagaläggande att denna. tullbeskattning, som nu fortgått åtta månader och ännu fortgär, är intet anvät än ett oförsynt tilltag, hittills ansetts nästan Otroligt. På samma gång inställde regeringen för två månader utbetalning af alla tjenstemäns Jöner och öfriga statsutskylder, i anledning af öfverhusets utebliina medgifvande till pproprjationsbillert, derigenom sökande att kasta hela skulden på dem för denna åtgäsd och om möjligt förorsaka ep pressning så stark, att den skulle tvinga sagde hus att åter upptega frågan och dermed äfven bifalla det omtvistade förslaget. Detta bjelpte ej, så att ministrarne bade att söka en annan utväg ur dilemmat, särdeles som publiken började temligen högljudt gifva luft åt sin opinion att regeringen kandlat oförsvarligt genom att på detta sätt söka aftvinga öfverhuset bifall till förslaget. Efter många negociationer och afjag: från fem stora banker, fann man en som förklarade sig beredvillig att deg frän dag låna staten hvad den nödvändigast behöfde, dervid uttagande, så snart fyrtio tusen pund på detta. sätt blifvat lyftade (hvilket nu sker två gånger i veckan), stämning mot drottningen af England, såsom regeringens öfverhufvud. Genom drotwninens attorney general i denna koloni erännes skulden genast och blir af statskassan: godtgjord. Konstitutionen. medgifver neinligen sädan betalning på grund. af lagvunnet utslag uten parlamentets tillstånd, ehuru jog knappast beböfver säga att detta stadgande endast är ämnadt att tillämpas i sådana fell, der en -enskild person vunne en-rättegäng eller penningetvist mot någon afdelning af styrelsemakten. Genom detta påhitt förmå ministrarne nu att godtgöra statens fordriogsegare och bjuda motståndarne spetsen. på ett sätt som troligen aldrig förr: passerat i en engelsk besittning. Man ser här ett parlament sammanträdande vecka efter vecka ntan att hafva några ärenden att handlägga och ingendera partiet är villigt att gifva vika en hårsmån. En upplösning är omöjlig, emedan den vigorg akten ej fått lagvunnen kraft förrän: båda husen gifvit deras sanktion. En tullskatt af närå en million pund st. uppbäres på mindre än nio månader, hvilket är af koloniens högsta judiciella domstol förklaradt olagligt. En regering låvar deg från dag stora summor (redan uppgående till en half million) utan bemyndigande af någon af de lagstiftande församlingarne, och slutligen ser man en guvernör, representerande drottning Victoria, med sin underskrift gifva styrka och morslisk vist åt dessa lag och Konstitution öfverträdande handlingar. Huru länge affärerna komma att forigå på detta sätt är svårt att säga, men mim öfvertygelse är att öfverhbuset slutligen skall ge vika och antaga protektionisttörslaget för kanckae två år hyfondeaklioen af oreak att