Aftonbladet – 4 januari 1866, sida 2

Rachel, blek som ett lärft, tog upp sin korg och gick tyst förbi honom; den unge farmern betraktade henne oroligt och, tydligen under inflytandet af vissa farhågor om hennes afsigter, sade han: Om ni förråder mig, så gör det mig skada och er ingen fördel, förstår ni, Rachel. Kunna vi ej vara vänner?4 sVänner! — ni och jag?4 -SHaf icke så brådt — låt oss talas vid. Jag är litet bättre deran nu än då för tiden.t 4 tHvad är det för mig? En hel hop; om ni bara vill vara beskedlig och ej sätta MR andra emot mig här i trakten.s — Med andrat menade Haman utan tvifvel egentligen mrs Mayeld: Jag skall hvarken tala om er ellertänka på er, var det kalla svaret. Hade Richard Hickman varit i stånd att mäta djupet af Rachel Wrights kerakter, eller ens att rätt tyda hennes marmorkalla blick och isande ton, skulle han hafva förstått, att han hade föga att befara å hennes sida mer än förakt, en sak, som han ej det minsta skulle hafva lagt på sinnet. Men han var slug och, lik alla sl.ga, mycket ytlig, så att han fullföljde sitt ändamäl, kännande sig för med henne, så godt han förstod. sJag har fått ärfva en liten nätt summa nu nyligen, Rachel.4 akvad gör det mig?4 Hvad det gör? Ahjo, rätt mycket, ty nu konde jag hjelpa er litet, kanhända. sOch hvad rättighet har ni att bistå mig nu? Fördömdt, Rachel, så stolt ni är! — ni är rakt icke samma flicka. Ah, jag förstår, hved hjelp angår, vill ni hellre arbeta än stå i kolt hos någon; men det finnes ju en annan utom er. Hvilken annan?? sade Rachel, förlorande sin orubbliga kold och darrande som ett asplöf vid detta enkla ord. Hvilken annan? Hm, fördömdt, hvem har väl någonsin sett en Hive göra stg så