Aftonbladet – 4 januari 1866, sida 2

otillgänglig. Jag gissar ni tänker, att jag ej är karl att göra hvad som rätt är; men det är jag ändå, nu då jag fått medel. SAtt göra hvad? Kors att uppfylla min pligt mot honom — att draga. törsorg om honom. tOm hvem? ropade Rachel vildt; när han är död! Död 2 eDöd!s 4Säg icke det, Rachel, säg icke det. Han är död! Död!4 Jag trodde aldrig att jag skulle bry mig stort om det; men det ordet gick mig rakt till hjertat. Jag ville gifva hundra pund åt hvem som helst, som kom och sade mig att det icke är sannt — stackars liten! Jag har handlat illa, jag har handlat illa. Ni var icke hos oss, när han kom till verlden; ni var ej hos oss, när han giek ur den. Han lefde i fattigdom med mig; ban dog i elände för allt hvad jag sträfvade, och om jag ej dog med honom, var det emot min vilja. Vårt lif eller vår död bekymrade ni er ej om. Medan han lefdey fick ni bvar sjette månad ett bref, som förnyade mina rättmätiga anspråk såsom er hustru.? Hickman nickade jakande. I fjol fick ni intet bref.? ?Nej, det kom intet.? Och sade ej detta er, huru det var? Stac kars Rachel hade förlorat sin tröst och sitt hopp och tyckte sig ej mera behöfva någonting 1? . SStackars Rachel!? utropade den unge mannen, stungen af en plötslig samvetsförebråelse. Förbannelse öfver allihop! Förbannelse öfver dig, Dick Hickman!? Derpå hastigt återtagande sin sanna natur, och lik oss män i allmänhet, aldrig i förlägenhet för en undanflykt emot en qvinna, sade han. harmset: ?Hvartill tjena bref — hvarföre kom ni ej och sade mig, att ni var så illa deran 77 PBkulle Cd komma efter er, ti svt förvrättat mig