Aftonbladet – 4 januari 1866, sida 1

stiga upp. Den runda stocken vändes me delst en jernvef. Brunnen var hundrade fot djup. Rachel drog upp ämbaret ledigt nog intill de sista trettio foten; men då fann hon det vara ett tungt arbete. Hon stödde håda händerna på handtaget och flämtade litet, likt ett stackars litet rådjur, då en djup men mild röst sade invid hennes öra: Släpp, Rachel, och vefven togs ur hennes hand af Robert Hathorn. Bry er ej om mig, master Robert?, sade Rachel, i det hon med en viss obenägenhet af rum för honom. All:id sysselsatt med ett eller annat tungt arbete?, sade han, ?ni ger er ej tillfreds, förr än ni förstört er.? Och dermed hvirflade han omkring vefven som en blixt med ena handen, och ämbaret kom upp inom några ögonblick. Han fyllde derpå en kruka åt henne, som hon tog upp och ämnade gå in med. Stanna ett ögonblick Rachel.? Ja, mr Robert. tHuru gammal är ni, Rachel? Robert rodnade, då han gjorde denna fråga; men han var tvungen att säga någonting och visste ej rätt, huru ban skulle börja. eTjugotvå år, var Rachels svar. Gå icke ännu. Ar detta försa året, ni är med om skördearbete ?4 Nej, det tredje.t CNi måste vara mycket fattiga, är jag rädd? Mycket fattiga i sanning, mr Robert. eBor ni långt härifrån 2 eKommer ni ej ihåg, att jag sagt er, det jag kommit tjugu mil härifrån ? b Nå ja, Newburg ligger ungefär så långt ort. 4Jag tror, att er mor behöfver mig. Godt, låt mig icke uppehålla er emot er vilja.