Aftonbladet – 3 januari 1866, sida 3

ter af hvarandras produkter, och att hvar1 debelopp, Jaf fabriksprodukter I förhållandet sådant? De bestämdt nej — långt derifrån — och viset för detta mitt tullar, och ömsesidigt understödja :hvarandra. I England t. ex. var det industrien som ifrigast uppträdde mot spanmålslagarne, Oc motstånd från jordbruksintressets sida, ansågo sig industriidkarne hafva vunnit en lysande seger, hvilken dock af.dem sålunda begagnades att de villigt medgåfvo skyddstullarnes successiva nedsättning äfven för industriens alster. Hos oss deremot bemöda sig fabriksprotektionisterna med största ifver, icke blott att bibehålla höga skyddstullar å sådana artiklar som af dem både kunna -och icke kunna tillverkas, utan äfven att få skyddstullar fastställda -å landtbrukets produkter. I begge fallen :åsyftas härmed en prisförhöjning å de svenska fabriksoch jordbruksprodukterna, motsvarande de tullsatser som ä dessa produkter åsättas. Den ofvan -antydda enigheten mellan jordbruksoch -fabriksprotektionisierna här i landet skulle möjligen kunna förklaras, om förhållandet vore sådant; att jå ena sidan, jordbrukarne icke voro konsumenter af fabrikernas tillverkningar, och å den andra fabrikanterna och deras arbetare icke heller voro konsumenter af landtmannavarör. Men nu är det ett obestridligt faktum, att industriidkarne och jordbrukarne äro-konsumendera af dessa begge grupper endast i ett fall hafva ett gemensamt intresse -— det nemligen satt erhålla sina förnödenhetsartiklar för bästa möjliga pris. Den prisförhöjning, som å dessa artiklar åstadkommes genom skyddstull, tillskyndar konsumenterna .en emot denna s-arande högre utgift, och säledes, då till exempel :fabrikanterna få betala sitt behof af spanmål, ost, smör m. m. till ett visst genom skyddstullen å dessa varor förhöjdt pris, så få de härföre godtgörelse uti det högre pris som de (fabrikanterna) erhålla för sina tillverkningar. Landtmännen underkasta sig det genom skyddstullen tillvägabragta högre pridå dessa upphäfdes efter häftigt i sål; set, på industrialstren, under förhoppning att äfven å deras produkter skall skyddstull åÅsättas. i Detta är också endast ett utbyte af fördelar mellan jordbruket och indöstrien, säga fabriksprotektionisterna, och ganska många landtmän låte verkligen häraf dåra sig. Men huru är verkliga förhållandet med detta utbyte? Är detta byte ärligt? Skulle ver en af kontrahenterna derpå blifva lurad? Svaret på den sista frågan kan icke blifva annat än jakande. Hvem skulle då blifva den lurade? Svaret ligger hära till hands. Den prishöjning, som uppkommer derigenom att skyddstull åsättes både fabriksoch landtbruksprodukter, och som koffsumenterna få vidkännas, ken endast utjemnas derigenom att fabrikanterna och deras arbetare konsumera landtmannavaror till samma värhvartill landtmännens förbrukning uppgår: Men är väl erpå svarar jag pe eåetående torde icke kunna underkännas. Det är nemligen. ett obestridligt faktum att hela den persoral, I som är anställd vid sådana fabriker som äro f Isom utgöra sta afnämare uppgå till flera J antal, och derföre är det ocksä obestridligt -latt jordbrukarne -— äfven. om införseltull skulle äsättas landt. brukets produkter — då de medverka till I skyddssystemets bibehållande för industrialstren, gynnade af skyddstullar ) uppgår endast till några få tusen, hvaremot de jordbrukare de skyddade fabrikanternas bä gånger de förras motarbeta sitt eget intresse Om icke skyddstullar vore ojemförligt öfvervägande till fördel för fabrikerna, så skulle deras, målsmän in alunda uppträda äfven såsom jordbrukets beskyddare och visa. sig så benägna att medverka till landtmannavarornas prisförhöjning; men nu, veta de ganska väl att den ökade utgift, som fabrikanterna i senare fallet underkasta sig, flerdubbelt godtgöres medelst det högre pris, -I som de tilltvinga sig af sina afnämare. Men landtmännen i allmänhet inse långt ifrån att de vid denna lottdragning erhälla det kortaste strået. Industriprotektionisterna bemöda sig att hålla dem qvar i förvillelsen, och i sådant ändamål är det som t. ex. Pagligt Allehanda för den 21 Dee. kunnat lika oförsypt som smeksamt framkomma med påståendet att det icke finnes nägot land som har skyddstullar. för jordbruket och icke för industrient, — Ja oförsyntheten stannar icke dervid. I samma uppsats, hvarur nyss citerade yttrande är h-mtadt, Jörekommer följande tillrättavisning, tör den hänvelse att landtbrukaren icke framgent skulle låta styrå Sig af fabriksintresset: aSyvenska landibrukaren skall dessutom erinra sig (säger Dogli t Allehanda) att det var huvudstadens handlande och infipstriidkare som tör tre är sedan togo initiativet till en agitation, lika mycket i landtbrukets som i eget intresse.t Men, som sagdt är, landtmännen inse på långt när icke. att de tillhöra klassen af jurade bönder så länge de göra gemen: som sak med fabriksintresset. För min del trer jag väl. ieke att. jordbrukarnes närvarande bekymmersamma penningställning skall kunna häfvas genom skyddstyllar å landtmannavarorna; men en .l sådan föreställning. är temligt allmänt rädande, och fördomar: i alla riktningar undanrödjes icke så lätt. För att nu gå en medelväg,somskulle bidraga till sjuneöas lugnände hos landtmän nen ville jag föreslå att någon lämplig tull sattes å spanmål. Efter all anledning blir införseln af denna vara numera icke stor, sedan det fullkomligt blifvit ådagalagdt, att det eller de handelshus i hufvudstaden, som i flera år spekuleräde i utländsk spanmål, jorde det vida mindre i beräkning att der. öra direkt vinst, utan för att bereda sig penningtillgång för sina öfriga affärers bedritvande, men åd:ogo sig på dessa transaktioner i spanmålenorma förluster, som ) Brinrasbör, att icke alla våra fabriker åtnjuta skyddstull. för sina tillverkningar. De meka: niska fabrikerna iMotala verkstad o. d.) äro icke skyddade genom tull ig dock sr lif de lu n bi al st D d se ON å