Aftonbladet – 3 januari 1866, sida 2

Plötsligt hördes ett halloh nere på vägen; mr Casenower och Hathorn titiade öfver häcken, och det befanns vara mrs Maytields dränggosse, Tom, som kom ridaude i fyrspräng och hurrade midt i farten, cVi ha vunnit farmen! ropade han; ni kan äta middag på Drayton. om ni hadust; Gud signe er! Domaren ville icke höra ett ord emot oss. Hurra! Här kommer matmor, hurra!4 Och minsann var.det ej mrs Mayfield, som kom, i sin fladdrande ridklädning och hatt, galopperande. fram på sin ystra häst på gräset vid vägkanten. I en blink var hon framme; de bäda männen viftade med hattarne åt henne, hvilken helsuing hon: ögonblickligen. besvarade, midt i ett högt luftsprång, som den skygga hästen tann lämpligt att göra; men innan de kunde få fram ett ord, hejdade hon dem. Hvar är Robert? Icke ett ord förr än han är med. Jag har ej glömt hvem jag har att tecka för alltihop, Han sprang ur sadeln och gaf dem hvar sin hand, men innan de hunnit välkomna eller lyckönska henne, håde hon åter fätt ordet. Nåja, det förstås, ni tänker berätta mig att här varit ett rigtigt stillastående vatten sedan jag for och att ni hållit på att leds hjäl, som om jag icke visste det förut; och hvad Drayton beiräffer, så skola vi fara dit i eftermiddag allesammans, och 28 skall kyssa Robert då och der; och då svimnar han väl af glädje, och så komma vi hem i ttonsvalkan, Är bohvetet inne än? Nej, du kommer just lagom; de äro på let sista fältet. Skönt, då måste jag springa in och slappa om Jane, och hjelpa dem ett litet bg med middagen:?