Aftonbladet – 3 januari 1866, sida 1

mycken uppmärksamhet både emot Patrick och Rachel, och hon uppenbarade så småningom, att hon ej var alldeles is och sten emot en man, som förstod att högakta henne; icke så, som skulle hennes: sätt varit förekommande ens emot honom, men det var åtmiöstone höfligt, ochen eller två gånger log hon tillzoch med emot honoms ett förunderligt intagande leende hade hon, när det en gång kom fram, och vare sig genom sitt behag eller sin sällsynthet, gjorde det alltid djupt intryck på Hvar och en som såg det och fick sola sig deri: NR Det var ett herrligt skördeväder si det hela, och med några få7afbrott: fortskred arbetet muntert; de båda främlingarnes utseende förbättrades, -i trots af deras tunga arbete. Mrs Hathorn tillskref detta de ymniga och näravde måltider, som tre gånger om dagen utsändes från hennes kök, och som de alltid varit hennes favoriter, fästade bon Roberts uppmärksamhet på den -blomstring, som började uppspira på Rachels kind och: den gamle soldatens lifvade öga, såsom varande till en stor del hennes verk. Mrs Mayfield var borta eeh under hennes frånvaro hade ej Hickman en enda gång kommit att besöka hvarken sin egen farm eller Hathoras. Detta såg misstänkt ut. HastruX, sade farmera en dag, Shvad är en gör Robert så underlig nu på en tid? Ack, har du också märkt det? Då bar jog rätt; gossen har någonting på sinnet. Der är lätt att se, Och jag tror mig veta hvad det är. Å Vet. du, John; nå hvad ?4 Åhjo, han ser att den der Hickman är på god väg att fara af med Rose Mayfield. Det är ej det. åHaru; hved skulle det väl annars vara?